Elsie Lundmark, 86 år, omgiven av barnbarnet Märta Söderberg, 31 år, barnbarsbarnet lilla Evy, snart två år och Märtas mamma Ulrika Lundmark, 58 år.
Året var 1982 då nyfikenheten gjorde att Elsie Lundmark besökte ett uppstartsmöte för Kvinnojouren i Piteå. Utanför biblioteket i stan fick fler extra stolar ställas fram för att alla skulle få plats. Allt började som en studiecirkel.
– Många av kvinnorna var akademiker, själv kände mer att: "Någon behövde mig, lilla jag". Vad kunde jag göra som en vanlig medmänniska och medsyster.
Elsie jobbade som förskollärare, de kvällar hon hade jour på det skyddade boendet sov hon över.
– Mitt engagemang handlade om att få ta hand om de här kvinnorna och medföljande barnen som utsatts för våld och övergrepp. Det tog mycket av min tid, men det var aldrig något problem.
"Jag ville hjälpa dem som var utsatta", säger Elsie om varför hon gick med i kvinnojouren i Piteå.
Ungefär 40 år senare tar hennes barnbarn Märta Söderberg beslutet att gå med i nystartade Kvinnojouren Lillasyster.
– Jag är uppväxt med kvinnokraft och ville engagera mig. Med hur jag är som person och mitt sätt att vara så var det självklart att gå med, säger Märta som också hunnit bli mamma till Evy, snart två år.
Vi träffas över kaffe, kaka och tända ljus hemma hos Elsie som tagit fram en pärm full av bilder och urklipp från Piteå-Tidningen om kvinnojourens arbete. 1989 kunde man läsa om att jourkvinnorna "Tände en porreld på torget".
I artikeln tar Elsie Lundmark till orda: "Vi måste få ett stopp på det här", säger hon och berättar om hur småbarn tagit del av våldsporr i tidningar och filmer.
– I dag är porren ännu mer lättillgänglig och grövre. Det är så många unga människor som far illa, säger Märta.
1989 skrev PT om "Porrbålet", kvinnojuren eldade upp porrtidningar i protest mot våldsporren i tidningar och på film.
Elsie berättar att man vid ett annat tillfälle anordnade en "Honträff" bara för kvinnor med föreläsningar, mat och artister.
– Då fick vi höra att vi var manshatare (skratt)
– Ja, det får vi höra i dag också, säger Märta som är trött på fördomarna om att alla feminister skulle vara "manshatare", "lesbiska" och "Vänster".
– För mig betyder ordet en kvinnokämpe!
Elsie Lundmark går igenom gamla klipp från PT med barnbarnet Märta Söderberg och barnbarnsbarnet Evy Söderberg.
Märta arrangerade nyligen en föreläsningsdag om "Kvinnokraft" och är ansvarig för de cirka 20 jourkvinnorna inom Kvinnojouren.
En av dem är hennes mamma Ulrika Lundmark, 58 år.
– Jag förstår hur Märta menar när hon pratar om sin uppväxt. Själv har jag också alltid varit engagerad och följde Elsies arbete på den tiden. Nu jobbar jag ideellt på jouren och på mitt jobb som frisör är vi också bara kvinnor. Det är mitt liv, att stötta och hjälpa andra kvinnor.
"Det är klart att om man tittar bakåt några år i tiden så ser man stor skillnad, kvinnors röster hörs mycket högre i dag", säger UIrika Lundmark.
För Kvinnojouren Lillasyster är mäns våld mot kvinnor det centrala, det handlar även om att jobba förebyggande och opinionsbildande.
– Problemen och sakfrågan är fortfarande detsamma, säger Märta som menar att det som förändrats de senaste fem-tio åren är samhällets acceptansen kring vad som är okej eller inte.
– Det är klart att om man tittar bakåt några år i tiden så ser man stor skillnad, kvinnors röster hörs mycket högre i dag, säger UIrika.
– Det är några steg framåt och några steg tillbaka, men det är absolut inte hopplöst. Vårt arbete kommer nog alltid att behövas, säger Märta.
"Jag tänker att civilkurage är det viktigaste, att vi stöttar våra medsystrar", säger Märta Söderberg.
Sedan hon själv blev mamma till en dotter har hon funderar mycket kring vad hon ska få uppleva framåt.
– Statistiken visar att mer än hälften av alla kvinnor någon gång blir utsatta för fysiskt eller psykiskt våld eller trakasserier. Jag vill inte att Evy ska bli en i den statistiken.
Tatuering som passar perfekt på Kvinnodagen.
Behövs kvinnodagen?
– Ja, men den skulle behöva vara 365 dagar om året, säger Elsie.