Markus spelar inte bort prefixet
Konsert: Markus Fagervall med fyrmannabandPlats: Nolia City Konferens i Piteå, fredag kvällPublik: Fullt så att golvet gungar (cirka 1000 personer)Längd: 30 minuter med förbandet Sheraye och en dryg timme med Markus KONSERT
Ett par dagar efter Idol-finalen 2006 satt jag hos Sony BMG i Stockholm och diskuterade vad skivbolaget betraktar som sina produkter. Säljer man musik, skivor eller artister? I rummet bredvid låg en av produkterna, en trött Idolvinnare från Övertorneå, och tog igen några timmars förlorad sömn. Albuminspelningen var redan i full gång och bara ett par veckor senare släpptes "Echo heart", mitt under brinnande julhandel. Rakt upp till albumlistans topp bar det men här kommer dagens underdrift: Markus Fagervalls solodebut fick ett pissljummet mottagande av kritikerkåren. "Anonym, plastig radiosmörja" var mantrat som bankades in.
Själv blev jag förvånad över hur mycket rockig livekänsla de musicerande producenterna lyckats pressa in. Så här har vi aldrig förut hört en Idolvinnare. Visst är det tillrättalagt och marknadsanpassat men efter "Everything changes" kunde man förvänta sig vad som helst. Och visst, den enda låten som håller på sikt är Pär Wikstens vagt Wannadiesiska "Only you". Men här finns något att bygga på om bara människan, och varför inte låtskrivaren "Fagge" släpps fram och produkten Idol-Markus träder tillbaka. Vi som är bekanta med tidigare meriter och Liquid Scarlets progressiva rock vet att det finns ljus även bortom Idols plastglans.
På Hemlundasalens scen gör Fagervall upp med bilden av sig själv. Självklart hjälper det att ha med sig forne Electric Boys-gitarristen Martin Thomander och keyboardisten från Yngwie Malmsteens band, Joakim Svalberg. Det är kul, skitigt och högt och grabbighetsmätaren slår i taket. Flying V-gitarrer, Marshallstackar, breda poser, gitarronani, en taggad version av Led Zeppelins "Rock and roll" och några "tack som fan". Ni förstår säkert. Balladerna bullrar och funkar inget vidare, Lenny Kravitz-pastischerna går lite bättre men med sånt här material, nämnda "Only you" undantagen, är det ingen lätt match man spelar.
Publiken, som får mig att undra om kvinnodagen är en dag försenad i år, verkar dock med på noterna.
Texterna har pluggats in och som på en given signal fylls luften av ett moln av kameror. Alla verkar zooma in Markus, där han i svart linne står med mikstativet höjt mot taket. Det går inte att ta miste på populariteten i Piteå och dessutom har han i basisten Joakim Hemming med sig en vän från tiden på Musikhögskolan. Trafikanter som äntrar Piteå söderifrån möts i dagarna av en skylt som deklarerar att Idol-Markus är tillbaka i stan. Och jag ber till rockgudarna att han till nästa gång spelat av sig det besvärande prefixet.
Så jobbar vi med nyheter