Det hela började i januari 1984 när ett par köpte en fastighet på Fårön. I juni samma år undertecknade paret en överenskommelse med kommunen om fastighetsreglering som innebar att paret skulle avstå ett markområde om 7 000 kvadratmeter till kommunen, vilket motsvarade en tredjedel av fastigheten. Som skäl angavs att kommunen kunde behöva anlägga en gång- och cykelväg i området. I överenskommelsen angavs bland annat att kommunen som ersättning för marken skulle betala en krona per kvadratmeter samt 500 kronor för en lada.
I augusti 1999 ville paret köpa tillbaka markområdet men fick nej.
I december 2017 begärde fastighetsägarna att tingsrätten skulle fastställa att överenskommelsen som hade träffats 1984 i samband med fastighetsregleringen var ogiltig samt fastställa att de hade bättre rätt än Piteå kommun till det aktuella markområdet. Tingsrätten avvisade fastighetsägarnas begäran som olämplig. Paret överklagade då till hovrätten för Övre Norrland som återförvisade målet till tingsrätten för fortsatt handläggning.
Paret har framfört att kommunen lurat dem att skriva på fastighetsregleringen. De hade fått intrycket att om de inte skrev på så kunde de riskera att förlora hela fastigheten om kommunen bestämde sig för att nyttja sin förköpsrätt. De har också framfört att affären inte gick rätt till, att det saknas handlingar och underskrifter i ärendet. De lyfter också fram att ersättningen för marken var för liten.
Tingsrätten har gått igenom ärendet och finner nu att käromålet ska ogillas. Tvisten i målet avser frågan om paret äger bättre rätt än Piteå kommun till ett markområde om cirka 7 000 kvadratmeter på Fårön. Det anser alltså inte tingsrätten att de har varpå de dömer till kommunens fördel.
"Med hänsyn till det nu anförda, och då det som i övrigt anförts inte föranleder någon annan slutsats, finner tingsrätten att xx och yy inte har visat att kommunen genom svek, vilseledande, hot eller tvång har förmått dem att skriva under överenskommelsen eller att överenskommelsen om fastighetsreglering annars är oskälig", skriver tingsrätten.
Att paret i det här fallet förlorar tvisten innebär att de ska betala kommunens rättegångskostnader på drygt 344 000 kronor.