PRORGRESSIV ROCK. Visst, Marillion lever fortfarande. Bandsättningen är intakt sedan högt älskade personligheten Fish byttes ut mot den mer "slicka" Steve Hogarth. Jag var en av de som vallfärdade till Stockholms konserthus för, typ, tusen år sedan och förfasades över kvällstidningarnas sågningar. Magnifika "Season’s end" innebar en slags kvalitativ "peak". Det mesta jag har hört sedan dess är sämre eller mycket sämre. På nya "Somewhere else" saknar jag toppmelodierna och de storslagna arrangemangen. Hogarth sjunger tydligt men inte lika kraftfullt som tidigare. Självklart är det välspelat och vissa figurer på trummor, syntar och gitarrer torde kännas välbekanta, men där lyssningsupplevelsen tidigare var fylld med starka känslor känns det här rätt ljummet. Tempot är mestadels lågt och det mesta mellan inledande "The other half" och avslutande "Faith" känns som en transportsträcka.
