Marias Laisvallsprojekt ansågs "för privat"

Maria Söderbergs "prestation" att dokumentera gruvsamhället och alla som arbetat där har ibland bedömts på ett märkligt sätt.
Det tvingande behov hon känt att skildra gruvsamhällets historia, med stark betoning på enskilda människor har frestat på familjeekonomin.När hon arbetat med att fylla innehållet mellan pärmarna har kulturbidragen inte strömmat in.
En bank, med pengar för kulturella ändamål, svarade på hennes ansökan om ett bidrag i syfte att lyfta fram Laisvallbygden, dåtid, nuet och framtiden, att "projektet är för privat".
- Det är inte lätt att lämna ett bidrag till historien och få det finansierat. Jag fick rådet av banken att sälja mitt hus för finansieringen, berättar Maria Söderberg.
En god portion envishet
Men skam den som ger sig resonerade hon. Söderberg har nämligen, med en blandning av ödmjukhet och envishet, rott hem fem egna bokprojekt, medverkat med illustrationer i ett flertal andra bokprojekt, ordnat utställningar och föreläsningar och även producerat filmen "Länge leve gruvan", vilken resulterat i utmärkelser.
Filmprojektet kostade över en miljon kronor, där hon lyft på alla stenar för att ekonomiskt klara att förmedla sina iakttagelser.
- Det återstår fortfarande att finansiera en halv miljon kronor. Men en värdefull och betydlig stödfaktor i mitt arbete har inte minst Arjeplogs kommun och arjeplogarna varit som visat entusiasm för mitt arbete, betonar Maria Söderberg.
Hon har skaffat en lägenhet i det forna gruvsamhället och driver där sommartid olika kulturaktiviteter. Samtidigt som hon smider på planer för fler aktiviteter.
Lyfter fram människorna
Det ena ger det andra. När Maria Söderberg arbetat med dokumentationen med hjälp av egna, privata och gruvbolagets bilder har nya händelser dykt upp. Det kan i en framtid resultera i nya intressanta sanningar om Laisvall.
- Boken "Blygruvan i Laisvall "är inte den 100-procentiga uttömmande berättelsen om gruvsamhället. Jag har bara krafsat i kanten, säger Maria Söderberg som till och från i 25 år arbetat med dokumentationen.
- Det är mitt avtryck, min känsla av Laisvall. Jag har också gjort en eftergift till kalenderbitarna genom att dokumentera varje år, från gruvans start 1938 fram till gruvnedläggningen 2001 och sedan vad som hänt därefter fram till 2007.
Det är mera människor än produktion i boken. Söderberg betonar att hon gärna lyfter fram människor, ofta människor i vardagliga situationer i vetskap om att de då lättare känner igen sig.
Många utmaningar
Det är mycket material som Maria Söderberg plöjt igenom, kring den utveckling som samhället genomgått och som resulterat i flera fotopärmar.
- Det har varit en fascinerande resa, att ge bakgrund och förklaring, påpekar hon om sina nedskrivna bokrader och jobbet med bilder.
Maria Söderberg är född och uppvuxen i Arjeplog och fick, efter skolans slut, sina första lärospån i skrivandets konst genom en kortare anställning hos Piteå-Tidningen i Piteå och Arvidsjaur. Sedan har hon i ord och bild rest ut över världen, framför allt i rollen som fotograf. Bland Maria Söderbergs många utmaningar finns skildringar av kvinnor i Afghanistan, där hon levt under extrema hot och dit hon också gärna vill återvända, narkotikareportage i Indien och skildringar från Ryssland och Vitryssland.

Marias Laisvallsprojekt ansågs "för privat"

För Maria Söderberg, Enskede, finns i dag knappast någon "skönare" plats på jorden än Laisvall. Så har det också resulterat i en enastående kulturgärning i form av film- och bokprojekt. Men inte helt utan bekymmer. Det har kostat på ekonomiskt att idogt arbeta för hembygden.