- Visst har jag ett jobb som jag trivs med och där jag kan göra det jag vill, just nu. Men för att kunna fortsätta så behövde jag den här utbildningen. Flera gånger har jag fått höra att jag saknar de poängen som behövs för att vara kvalificerad för ett jobb, säger Lindell.
Hon fick sin första anställning som sändningstekniker på UR genom en kompis kompis och har sedan dess hållt sig kvar där.
- Jag jobbade i London för Kanal 5 en sväng, men jag tröttnade fort och flyttade tillbaka till Stockholm och återvände till UR. Sedan dess har jag aldrig haft femman på min tv, skämtar hon.
- Jag följer en familj här i Piteå. Det är en kvinna och en man som sedan tidigare har två barn var och som nu har fått ännu ett barn gemensamt. Tanken är att jag ska skildra deras vardag och berätta deras historia.
Konflikterna i en familj som slås ihop kan bli många och Lindell känner sig ödmjuk inför den familj som ställt upp för hennes dokumentär.
- Aldrig förr har jag träffat så generösa människor. Det är tuffa situationer som kan uppstå i en familj när barn från olika förhållanden ska föras samman. Hur mycket får man bestäma över någon annans barn? Och hur hanterar man avundsjuka? Det finns så mycket de har att berätta och det är intressant att ta del av.
Lindell har själv två döttrar och tycker att barnens perspektiv är det viktigaste.
- Många verkar glömma att det egentligen är barnen som tar stryk i en seperation. Att allt borde ses ur deras perspektiv. Men så är det verkligen inte i den här familjen, det är kul att se.
- Det viktigaste för mig är att få berätta människors historier, jag tycker om att träffa människor och lyssna på dem. Att det blev just tv beror nog mest på att jag är bättre på att berätta med hjälp av bilder.
I framtiden vill Lindell fortsätta att jobba med det dokumentära. Hon tror kunskaperna från den pågående utbildningen kommer hjälpa henne mycket, speciellt då hon lärt sig hantera kamera, ljud och ljus på ett nytt sätt.
- Nog kan man gå ut med ett helt team och göra ett jobb. Men jag tycker om att kunna gör alla själv. Visst strular det ibland och visst är det lätt att tappa fokus på intervjun för att ljudet strular men jag känner att kontakten blir mycket intimare och många vågar öppna sig mer när det inte är så stort pådrag.
- Synen på oss norrlänningar är lite snedvriden. Folk förstår inte att livet i Norrbotten faktiskt inte är som i Jägarna. En del verkar tro att alla människor här uppe är burdusa skogshuggare. Men så är det ju inte. Sånna människor finns ju i hela landet, det beror mer på i vilket sammanhang man lever än var i landet man befinner sig. Det finns ju skog i småland också.
Men några tankar på att flytta tillbaka hem till Piteå finns för tillfället inte.
- Nej, jag tror inte att jag kan utvecklas på samma sätt i mitt yrke här uppe. Men jag vill helt klart fortsätta jobba här uppe och drömmer om att en dag göra en långfilm i den miljö som finns här omkring. Jag tycker inte att det som producerats hittills har gjort Norrbotten rättvisa.