Nu väntar två knäoperationer för Margareta Kassfeldt.
En uppskjuten höftoperation har inneburit att Margareta Kassfeldt har snedbelastat sina knän, vilket innebär att hon måste operera även dem.
– Min största farhåga är att jag kommer att hamna i rullstol. Jag har alltid klarat mig själv och det är mentalt tufft att vara beroende av andra, säger hon.
Margareta Kassfeldt poängterar att hon naturligtvis förstår att pandemin försenat operationerna och riktar ingen kritik mot vården.
– Det är som att ha en osynlig fiende, det går inte ens att slåss mot den – men det är olyckligt att hamna i den här sitsen. Och jag är tyvärr inte ensam.
2015 bytte Margareta Kassfeldt, som har artros, ena höftleden. När hon fick problem med den andra några år senare visste hon vad som väntade.
– Jag kände väl igen symptomen och det var meningen att jag skulle opereras i april förra året, men gå grund av pandemin fick jag vänta ytterligare ett halvår.
Under väntetiden fick hon svårt att röra sig utomhus.
– Inne gick det bättre, då kunde jag hålla mig fast i saker, men ute fick jag använda rullstol. Musklerna försvagades mycket då jag inte kunde gå så bra och snedbelastningen tog hårt på kroppen.
Operationssalen på Piteå sjukhus byggdes om till covid-Iva under en period. Det är en anledning till att väntetiden ökat ytterligare.
Nu har Margareta Kassfeldt nya höftleder på båda sidor, men den långa väntetiden har fått långtgående konsekvenser.
– Knäna tog för mycket stryk så nu står jag i kö för att få två knäproteser. Jag känner mig lite uppgiven.
Hon beskriver smärtproblematiken med artros som en gnagande smärta som aldrig ger sig.
– Det tar mycket kraft, säger Margareta Kassfeldt som varit handikappolitiskt engagerad i många år.
Det blir mycket tid inomhus för Margareta Kassfeldt. Att läsa och lösa korsord är två favoritsysselsättningar.
I dagsläget har hon svårt att klara vardagen.
– Jag skulle inte klara mig själv om det inte vore för min man. Vi har också fått hjälp av våra barn. Det är en omvänd situation, för vi har annars alltid kunnat hjälpa dem.
Margareta Kassfeldt vet inte när knäoperationerna kan vara aktuella.
– Jag är rädd att få vänta ytterligare ett år och då är risken jättestor att jag hamnar i rullstol igen och det vill jag verkligen inte.
Om inte pandemin satt käppar i hjulet för höftledsoperation nummer två tror Margareta Kassfeldt att knäna klarat sig bättre.
– Jag kanske hade behövt byta knäleder ändå, men det hade nog tagit längre tid.
Nu hoppas hon på två snabba och komplikationsfria operationer.
– Jag längtar efter att kunna gå en sväng på stan. Det kanske låter banalt, men jag vill bara leva ett vanligt vardagsliv.