Måns vet vem han är

POP. Med nedsläppta axlar går Måns Zelmerlöw in i sin första platta. Inledande "Miss America", med snygg melodi, schyssta körarrangemang och rejält med stråkar sätter tonen för ett album från en debutant som redan tycks ha hittat sin identitet. Som mainstreamartist och ibland som smörsångare, visst, men ändå. Förmodligen hör vi frukten av ett artistskap som fått mogna, som inte bara har kastats åt pöbeln i kölvattnet av en tv-succe. Den avslappnade attityden och känslan för fina melodier genomsyrar näst intill "Stand by for ..." (usch, dålig titel). Här finns en rad poputtryck. "Stand by" flirtar exempelvis vilt med Pet shop boys.

Minustecken: "Paradise" är för högtidligt sjungen, covern på Flashdance-hiten "Maniac" är onödig och låtarna för många i antal. Dock är kvaliten på det mesta rätt hög. Jag säger flipp.

Måns vet vem han är

MÅNS ZELMERLÖWStand by for ...(WEA/Warner)PPP