Oskar Andersson for till Ukraina
– Hjälpbehovet är stort och flyktingströmmarna enorma. Vi hade tänkt lämna allt på den polska sidan av gränsen, men det blev så att vi for över till Ukraina, berättar Oskar Andersson, som kom hem till Piteå i söndags.
Var du inte rädd att köra in i en krigszon?
– Vi diskuterade med folk på plats och gjorde en riskbedömning, men vi ville vara säkra på att grejerna kom fram. Det är klart att det fanns en oro. Det gick larm hela tiden och mycket militärer var på plats.
Av säkerhetsskäl vill han inte nämna var medicinen lämnades, men han konstaterar att den behövdes och att behovet är fortsatt stort.
Men vi backar bandet ett par veckor till när han och några kompisar satt och pratade om kriget i Ukraina. Den allmänna meningen var att man borde göra en insats. Efteråt kunde han inte släppa tanken.
– Jag kollade på sociala medier och hittade organisationen "Skicka vidare till Ukraina". De hade direktkontakter inne i Ukraina och sa att mediciner och sjukvårdsutrustning står högt på listan.
Oskar Andersson tillsammans med kompisen Mattias Holm. Efter leveransen skänkte de minibussen till organisationen "Skicka vidare till Ukraina".
Sedan gick allt snabbt. Han kontaktade en kompis, Mattias Holm, för att få sällskap på resan. En annan kompis, Tim Marklund, lovade att via sitt företag Nikab köpa bussen om den skulle bli kvar i Polen. Samtidigt började andra swisha pengar. Måndagen den 7 mars påbörjade han resan.
– Jag plockade upp Mattias i Sundsvall och sedan köpte vi stora mängder mediciner på apotek i Sverige och sedan ännu mer i Polen. Insulin, flytande antibiotika, smärtstillande och mycket annat, berättar Oskar Andersson.
Oskar Andersson och Mattias Holm hade tänkt lämna lasten i Polen, men det blev leverans in i Ukraina.
Tanken var som sagt att lämna över medicinerna vid gränsen, men på den polska sidan. Kontaktpersonen på plats, Johan Landewall, ville att leveransen skulle ske i Ukraina och så blev det.
– Johan sa att det var bäst att åka med två bilar samtidigt ifall något skulle hända med den ena. I fredags for vi över och blev mottagna av sjukvårdspersonal. Vi visste att bomber fallit i en närliggande stad så det är klart att det var lite olustigt.
Oskar Andersson for till Ukraina
När de två minibussarna var avlastade så fick de resesällskap på vägen tillbaka.
– Vi tog med oss en mamma med tre barn, den yngsta bara ett år. Deras mål var Krakow och vi valde att skjutsa dem dit. Den andra bussen tog med sig två barnfamiljer till Sverige. När vi lämnat av familjen så skänkte vi vår buss till "Skicka vidare till Ukraina" som redan varit över en gång till under helgen.
I söndags kom han hem till trygga Piteå igen och nu försöker han samla alla intryck. Han är glad att han gjorde resan, men konstaterar att det finns så mycket mer att göra för att hjälpa.
Oskar Andersson från Piteå är nyss hemkommen från krigets Ukraina efter att ha levererat stora mängder medicin och sjukvårdsutrustning. Han konstaterar att hjälpbehovet är enormt.
– Men det är viktigt att tänka på vad man skickar och att det packas väl. Behovet av medicin och sjukvårdsutrustning är stort. Enklast är väl att skicka pengar. Det är fantastiskt hur mycket folk hjälper till.
Många skänkte pengar som användes till att köpa in stora mängder medicin.
Tänker du åka ner igen?
– Nej, inte som jag känner nu.
Hur känns det nu då?
– Jag har väl precis landat, men det är klart att mycket varit jobbigt. Att se alla människor på flykt och allt lidande blir så tydligt när man är på plats. Barn, kvinnor och åldringar, men inga män. Det är miljoner på flykt och köerna är enorma.
– Samtidigt alla lastbilar som köar vid gränsen för att nå fram med hjälp. Det kan kännas hopplöst, men de ukrainare vi mötte har varit väldigt beslutsamma och verkar inte ge vika, säger Oskar Andersson.