- Vi har alla lägenheter i den här trappuppgången, berättar Inger Lestander.
En av de sex lägenheterna har inretts för personalen. Kontor, personalkök och mötesrum. Och ett övernattningsrum, för det är alltid en personal som sover kvar på boendet.
- Vi gör allt tillsammans. Städar, tvättar, lagar mat. Tanken är att barnen ska lära sig att klara ett eget boende. Vi är deras familj, säger Inger.
Hon förklarar att många familjer i Irak skickar iväg sina pojkar för att rädda dem.
- Det är ofta just pojkarna som riskerar att bli dödade. Flykten till Sverige har tagit lång tid och skett på farliga vägar. Har de tagit sig ända hit så klarar de allt, menar Inger.
Hela flyktingmottagningen ligger under kommunstyrelsen.
- Kommunchef Bo Wallin är vår högsta chef. Det funkar bra. Vi samråder och samverkar, säger Inger.
Kommunen har en samordnare, Anita Rönnebro, som har hand om övergripande frågor och en administratör, som har till uppgift att återsöka pengar, till allt som flyktingbarnen behöver.
- Migrationsverket har inte riktigt hunnit informera kommunerna om allt, så alla ligger steget efter. Det blir många samtal om allt vardagligt som vi måste ordna. Vi har ju dessutom 20 mil till stan, så det är inte så lätt att få tag på grejor här, menar Inger.
Tills dess går de i en förberedelseklass, för att komma in i samhället och hitta rätt nivå i skolan. SFI-läraren Carina Klint har hand om kontakten med skolan.
- Så det är många att hålla kontakt med, säger Inger och tar sig för pannan.
I övrigt har allt gått som hon tänkt sig.
- Det känns jättebra och har gått jättebra. De är precis som våra ungdomar, säger hon och skrattar.