Emir Ayounis pappa kom till Piteå från Tunisien i början av sjuttiotalet och hans mamma kommer från Kopparnäs.
Själv är han är född i Piteå och uppvuxen i Roknäs, även om familjen numera är utspridd och består av en brokig skara syskon.
När Emir som barn började rita fastnade han direkt, och efter det släppte han sällan penngreppet.
Tumme och pekfinger på var sida om pennan.
Långfingret vilande därunder.
– Jag var rätt tokig som liten, egentligen hade det inte varit konstigt om jag hade fått en bokstavsdiagnos. Mitt sätt att lugna ner mig var att rita – så jag ritade extremt mycket, säger Emir.
Snodde och gjorde om
Vi träffas på Lokstallarna i Piteå, där hans vän Jonas Berglund driver företag. Här hyr han in sig tillfälligt. Som en längre mellanlandning, i en pågående, långsam flytt från Oslo till Malta.
Det är från Malta han framöver ska fortsätta med sin grafiska design.
– Jag visste tidigt att jag ville jobba med form, men inte hur. I skolan var jag bara intresserad av bild och språk, resten var inte speciellt intressant.
Efter skoltiden i Piteå sökte Emir sig vidare och läste en medieutbidning på Tollare folkhögskola, en mil öster om Stockholm.
– Själva utbildningen var rätt gammeldags, vi stod och framkallade svartvita bilder i labb. Men under tiden jag gick där byggdes en ny datasal med fast lina. Vi läste lite grafisk design, men det som egentligen blev mitt avstamp var att vi hade fri tillgång till datasalen. Jag satt varje kväll och lärde mig mjukvarans verktyg. Jag snodde grafiska grejer och gjorde om dem.
Skivomslag utan budget
Emir hade en del kompisar som gjorde musik och började göra loggor och skivomslag till dem.
– Det fanns ju ingen budget, men det var skoj.
Senare var han med i den sedan länge insomnade onlinetidningen om hiphop - Svendetta. I projeketet rymdes också ett radioprogram.
När radiokanalen Alice fick det svenska sändningstillståndet att ingå i Microsofts satsning på onlineradio erbjöd de sig att sända en timme radio i veckan.
– Vi hade en hel del kontakter i musikbranschen, så det var inga problem att få med artister att vara med.
Hiphop-gala till ZVT
Projekten fortsatte att utvecklas. Via Svendetta började förfrågningar om formgivningsprojekt rulla in och i början av 2000-talet var Emir med och byggde upp en hiphop-gala med indielabeln Streetzone på Nalen.
ZTV visade intresse och köpte upp tv-rättigheterna till Swedish hiphop awards. I samma veva flyttade Emir till Oslo och släppte det mesta.
Det mesta hade förändrats
Så följde en lång period med lagerjobb i norska huvudstaden. Han gjorde visserligen en del grafiska uppdrag vid sidan om heltidstjänsten, men med åren blev de färre och färre.
– Att ha en fast arbetsplats blir en trygghet, men tillslut kände jag att jag trampade på samma ställe, så jag sa till mig sjäv "Jag måste sluta!".
Och sluta gjorde han.
– Jag var envis och ville inte jobba åt någon annan. Under åren på lager hade det mesta förändrats. Det fanns helt andra plattformar på nätet att synas på, jag hade turen att bli inviterad till några sådana och visade upp en del grejer.
Utländska beställare passar min stil
Genom sitt företag Growcase formger Emir mestadels till utländska kunder, främst i USA, Australien och England. Hans kalender är fulltecknad kvartalsvis, ibland halvårsvis.
– Jag har få svenska och norska kunder, utländska beställare passar kanske min stil bättre. Den nordiska smaken är minimalistisk, som att man är rädd för att sticka ut. Det kanske grundar sig i Jante. Amerikanska kunder vet vad de vill, men har också tillit och mod. De jobbigaste uppdragsgivarna är kreativa människor i kreativa yrken, som musiker och skribenter. De tycker ofta att de kan själva och det brukar bli många revideringar.
– Fast jag vill poängtera att de musiker jag jobbar nära med - speciellt Tommy Tee i Oslo och Phonetik här i Sundsvall - är otroligt lätta att ha att göra med och vi har en bra kemi och förståelse sinsemellan. Att ha fått göra allt artwork till Tommys senaste platta är ett av de mest hedrande uppdrag jag någonsin fått.
Element från äldre formspråk
När andra sätter ord på Emirs design är det ofta med ordet retro.
– Men jag tycker inte det själv. Framför allt tycker jag inte om att bli placerad i ett fack. Det finns en mättnad i allt utbud på nätet, det står en upp i halsen så när jag söker inspiration tittar jag mycket på grejor från femtio-, sextio- och sjuttiotalen. Jag influeras av och använder element från de äldre formspråken.
Har du något drömprojekt?
– Jag har fått göra mycket av det jag har velat. Generellt tycker jag att rebranding är roligare än start ups. Att ha ramarna från en gammal logga är både frustrerande och kul. Enligt mig kommer den bästa designen ur begränsningar, när formgivaren har tajta ramar att jobba inom. Den bästa designen är så klart också tidlös, men det är få som lyckas - jag menar även Coca cola och Nike gör ju om ibland. För ett tag sedan hade jag kontakt med ett flygbolag i Ryssland, men de valde tillslut en annan byrå - det hade annars varit ett drömprojekt. Sedan blir det mesta intressant med research. Jag gjorde ett jobb åt en belgisk transportfirma och ju mer jag läste på desto mer fastnade jag för logistik och transport. Det var ironiskt att jag fattade sådant intresse under research-fasen, eftersom jag tidigare jobbat inom logistik och transport utan att vara ett dugg intresserad, säger Emir.
Superbowl
Han föredrar att jobba mot mindre företag, med någon slags ambition att göra saker där en livslinje får träda fram.
– Det händer rätt ofta att företagen blir uppköpta och då försvinner det man gjort. Kampanjer är en annan sak som fort försvinner, jag jobbade till exempel med en jättestor kampanj inför Superbowl, med annonser i San Francisco Chronicle och New York Times - men direkt matchen hade varit försvinner allt. Det är kort livslängd.
Som smink
När Emir jobbar är det som grund alltid i svartvitt.
Kanske framkallningen av bilder i det där Tollarelabbet ändå satte spår.
– Många säger att de gillar mina färgval, men färg är det sista jag jobbar fram. Det svartvita är mer genuint. Ett halvdant jobb går att fräscha upp med smink. Färgpaletter, textur och skuggningar är som mascara - tar man ner det i svartvitt blir det trist. Jag tänker ofta i screenprint, det ska funka i trefärgstryck.
Grotesk vinter
Emir anlände till Piteå i slutet av september, men snart flyttar han till medelhavsklimat och Malta.
– Det var länge sedan jag var hemma en längre tid, jag har bott i Oslo i drygt tretton år. Nu hyr jag lägenhet i stan av en kompis och har kontoret på Lokstallarna.
Och idén med Maltaflytten?
– Vi hade hade haft en dålig sommar i Oslo och på det följde en grotesk vinter. Jag och en kompis, som också är egenföretagare, satt på ett kafé och snackade. "Vad gör vi här, det är dyrt att bo och dåligt väder?". Jag hade haft ett långt förhållande som tagit slut, så jag hade egentligen inget som band mig.
Kompisen på kaféet och hans flickvän reste redan i somras. Ytterligare en kompis är nu på plats.
Snart åker Emir efter.
– De skickade bilder där de satt i shorts på balkongen med kaffe och bagels. Här var det närmare trettio minus ... Även om det känns som om jag äventyrat klart så blir det kul att testa att bo i ett annat klimat. Det är skönt att kunna ha friheten att göra det, men kanske gillar jag det inte alls. Med internet och telefon kan jag jobba var som helst.
Efter New York
Men Emir trivs i Piteå också, säger han.
– Men jag kan sakna intryck. I Oslo bodde jag på östra sidan om stan och jobbade på västra. Jag vandrade jämt, tog in på nya vägar, hittade oväntade saker i gamla, bevarade kvarter. När man jobbar som jag gör är de intrycken viktiga. Jag var i New York i tio dagar och jag gick konstant i tio dagar. Jag har aldrig haft så mycket material i huvudet som efter det.
Köper på design
Som privatperson går Emir uteslutande på förpackningsdesign när han konsumerar.
– Omslaget går före vad jag tror smakar bäst när det gäller mat. På Systemet köper jag vin, whiskey och öl på etiketten. Jag är verkligen en designnörd i allt. Fast sedan har man inte så mycket privatliv när man jobbar åt sig själv.
Han refererar till en Magnus Betnér-sketch som handlar om att idéerna kommer när man gått och lagt sig.
– Jag har alltid laptopen vid sängen så jag kommer ihåg idéerna. Men jag har tänkt på det där med skärm dygnet runt. Tv, telefon, surfa, se Netflix på datorn, jag tror inte att det är nyttigt med den konstanta strålningen, så jag försöker gå tillbaka till rötterna med penna och papper.
– Jag tror att man får fram något annat genom att handskissa, men det är frustrerande när man vet att det tar fem minuter vid datorn, för hand tar det en halvtimme. Jag var duktigare på att rita när jag var tolv, men jag är en bättre grafiker nu.