Kompisgänget har varit på O'Learys och går vidare till Big Boy. Utanför restaurangen träffar de på mannen som är lättklädd och märkbart berusad.
– Han kör bil och pallnitar och kommer fram till oss. Han har bara kalsonger och en rock-liknande jacka. Inga byxor eller tröja. Han säger "vem är det som tagit min telefon", berättar en kvinna i sällskapet.
Mannen sätter sig i bilen igen och gör en tajt sväng. Han håller på att köra in i en stolpe, men tvärnitar, backar och kör därifrån i hög hastighet.
– Vi får en dålig känsla, att han är utan kläder, går lite vingligt mot oss och hur han kör, berättar vittnet i polisförhör.
När mannen försvinner kör han väldigt fort och håller på att krocka med en annan bilist.
– Han svänger in mot parkeringen mellan Max och Ångbryggeriet, det var också en tajt sväng. Sedan pallnitar han och står där ett tag innan han kör iväg, berättar kvinnan.
De antecknar bilens registreringsnummer och ringer polisen.
En slagning i polisens datorsystem visar vem bilens ägare är och var han bor. Patrullen är på plats högst 15 minuter efter att man får larmet.
Bilen står utanför adressen och när poliserna undersöker den är bromsskivor och avgasrör varma vilket tyder på att fordonet nyss körts.
När poliserna ringer på dörren hos ägaren är han uppenbart berusad när han öppnar. Han är fullt påklädd vilket polisen tycker är lite märkligt eftersom den misstänkte fordonsföraren bara var iklädd kalsonger och jacka.
– Skulle han ha klätt på sig direkt när han kom hem?, säger en polis i förhör.
Mannen får lämna prov och det konstateras att han har 2,11 promille alkohol i blodet. Han åtalas mot sitt nekande för grovt rattfylleri.
I polisförhör uppger mannen att en annan person som han inte vill namnge körde bilen.
Tingsrätten konstaterar att väldigt mycket talar för att bilägaren själv körde bilen i berusat tillstånd strax innan polisen kom hem till honom. Samtidigt är det problematiskt att vittnen inte kan identifiera mannen trots att han stod nära dem utanför hamburgerrestaurangen.
"Enligt vår mening ger utredningen sammantaget utrymme får ett sådant tvivel, även om det är litet, att det stränga beviskravet i brottmål inte kan anses uppfyllt", skriver Luleå tingsrätt i domen.
Bilägaren frikänns från misstankarna om grovt rattfylleri och staten får stå för mannens rättegångskostnader.