Mamsell Brodin enda kvinnan i brandkåren
De flesta yrkesverksamma män inom Piteås hank och stör fanns upptagna i brandkårens rulla, alla med olika uppgifter. En i det närmaste militärisk organisation rådde när den röde hanen skulle bekämpas.
Foto:
En kvinna fanns då med i den mansdominerande verksamheten, nämligen mamsellen och apotekardottern Johanna Erika Brodin. Hon tillhandahöll då sin kusk F. Rönnqvist och en "fyrfota" brandbil i brandorganisationen. Hästen och kusken ingick i vattenhämtningsavdelningen. Mamsell Brodin avled för övrigt i september samma år som rullan upprättades. Hon var då drygt 70 år gammal.
38 hästar svarade för vattenhämtningen till brandplatserna inom staden. De fyrfota får väl anses motsvara dagens tankbilar.
Klämtade i kyrkklockan
År 1887 fanns det inte brandbilar med tjutande sirener som förkunnade att var elden lös. Larmen gick inte via några telefonledningar. Det var med kyrkklockans hjälp stadsborna blev varse att eld utbrutit. När det klämtade ett slag i klockan var det brand på Norrmalm, två slag staden öster om torget och tre väster om torget.
Vid klockstapeln fanns larmlådan, där klämtapparaten fanns i ett låst skåp. Genom att slå sönder en på lådan sittande glasruta kunde de som larmade komma åt nyckel för att låsa upp lådans dörr, få fatt i det i det där hängande tåget för att åstadkomma klämtningen i kyrkklockan.
Brandmanskapet samlades sedan vid de olika spruthusen, där material fanns att avhämta. Dessförinnan hade brandmanskapet hämtat ut nycklar till spruthusen hos särskilda nyckelpersoner.
Vis av erfarenheten hade den dynamiske brandchefen, med militär rang, något år innan erinrat manskapet om det nödvändiga att efterfölja föreskriften i brandkårsreglementet rörande rusdrycker. Vid tidigare bränder hade det nämligen förekommit en hel del oreda i släckningsarbetet på grund av berusat folk.
Brandchef år 1887 var löjtnant Hugo Edin, som även var gymnastiklärare. Han tillträdde sin tjänst 1881 och kvarstod i befattningen till 1904. Som andre brandchef tjänstgjorde handlanden J.A. Öqvist junior.
Vice brandchef var rektor P.O. Eden, för övrigt far till statsminister Nils Edén, Som andre vice brandchef tjänstgjorde major I.W. Lindforss. Som adjutanter i stabsavdelningen fanns upptagna inspektor G.A. Salling, handlande Fr. Klum och bokhållare J.F Dahlberg.
Tillsyningsmän
Det fanns även speciella tillsyningsmän över de olika stadsdelarna. Garvare J.P. Forssman hade ansvar för kvarteret Gripen, fanjunkare F.A. Ridderstråle för kvarteret Vargen, handlande A Nyström, kvarteren Svanen och Ulven, handlande S. Westling, Stjärnan och Stadsvapnet, bankkamrer O. Klum och häradshövding H.J. Kramer, Leoparden och Falken, skräddare C.O. Högman, Höken, handlande Z. Häggbom, Häggen och Örnen, skräddare C.A. Holmgren, Björnen och Lekatten, häradsskrivare F. Sandman och bankvaktmästare J.F. Kusoffsky svarade för Norrmalm.
Olika avdelningar
Brandkåren var organiserad i fem avdelningar. Släckningsavdelningen hade läroverksläraren Johan Håkansson som standarförare. Inom avdelningen fanns fem sprutgrupper med sprutchefer, strålförare, pumpare, sprutlangare, ordningsmän och ösare samt sprutlagare.
Varje spruta hade tre olika avlösningar med 20 personer i varje. Det fanns inom den gruppen också en särskild raketspruta.
Det fanns också en avdelning som kallades för Vattenuppfordringsverket med chefer, strålförare, ordningsmän, pumpare, sprutlagare och ösare.
En särskild Vattenhämtningsavdelning hade organiserats där det skulle finnas ösare vid Norrmalmsbryggan, Pumpbryggan, Edinsbryggan, Tullbryggan, Aronsudden och Dynesiusbryggan.
Till detta kom en Rivningsavdelning och en Bärgningsavdelning samt vakter vid spruthuset vid Tullbryggan och Norrmalm.
Det var en imponerande släckningsorganisation med drygt 400 personer från alla skikt av samhället, från borgmästare till skräddarelärlingar.
I släckningsavdelningen fanns 216 personer. Vattenuppfordringsverket sköttes av 81 personer, vattenhämtningen 88 personer, rivningsavdelningen 25 personer och bärgningsavdelningen 28. Till det kom fem vakter i spruthusen.
En vacker släckning
Den besättningen torde ha tjänstgjort när skräddaren och fanjunkaren Ridderstråles gård vid Storgatan förstördes vid brand i april 1887. Elden kunde vid det tillfället begränsas tack vare patron C A Hedqvists två brandsprutor från Storfors och en insats av 200 man samt hjälp av personal och sprutor från Munksund och Öjebyn.
I samband med den branden skriver tidningen Norrbottens-Posten: "Ett ledsamt förhållande vid senaste branden var, att så många brandämbaren, hokus pokus, försvunno". 1888 berättas i tidningen om hur den nybildade brandkåren i Öjebyn den 2 mars fått göra sin första utryckning, vid en brand i hemmansägare N.A. Öhmans uthuslänga. Brandkåren "gjorde en vacker släckning" under ledning av Janne Clausén berättas i tidningen.
Samma år utbröt i juni en storbrand i Piteå, som satte brandmanskapet på hårda prov. Då brann ett flertal byggnader i centrum, bland annat Societetshuset.
Så jobbar vi med nyheter