Mammans berättelse är en skildring av total maktlöshet med eskalerande psykisk ohälsa och drogproblem för hennes 15-åriga dotter. Flickan är fast i ett drogmissbruk och rymmer i stort sett varje dag för att droga och röka på.
Det här är problem som mamman ensam fått hantera utan hjälp av myndigheter.
– Hennes mormor och morfar hjälper mig ibland att söka rätt på henne och ta hem henne igen, men det använder socialen bara som ett argument för att inte göra nånting, de säger att "hon har ju ett så bra socialt nätverk omkring sig" så då behöver de inte göra nåt, säger hon.
Hon berättar att hon för någon vecka sedan hämtade flickan från en "känd adress", en knarkarkvart i stan. Flickan var då kraftigt drogad.
Nu i veckan hände det igen.15-åringen hittades i samma lägenhet tillsammans med flera andra ungdomar, alla drogade. Nu fördes hon i mycket dåligt skick till akuten och vidare till Sunderby sjukhus.
– Och det här ska jag hantera själv, utan myndighetshjälp. Soc menar att så länge hon kommer hem igen, ja då är det lugnt. Istället får jag höra att jag ska ha planer och strategier för att hindra henne från att rymma och droga igen.
Mamman förstår tankegången, men menar att teori och verklighet är två helt olika saker.
– Jag kan ju inte hålla fast henne med våld när begäret sätter in och hon är desperat efter droger. Vi måste få hjälp med det här, hon skriker själv på hjälp. Och vad ska jag göra när hon blir aggressiv och tokig, hon har ju syskon också som jag måste skydda.
Så beskriver mamman situationen. Och hennes historia får berättas utan kommentarer. Att få ansvariga vid socialtjänsten att ge sin bild och berätta hur de agerat eller inte agerat låter sig inte göras, då sekretessen gör det omöjligt att få några svar.
Mamman konstaterar också att hon själv utsätter sig för faror när hon vistas i de här miljöerna och "stör" vissa personer. Hon vet inte heller hur länge hon ska orka.
Kampen har pågått länge. Det började redan för flera år sedan, då flickan var bortrest.
– Hon blev lurad att följa med en man som drogade ner henne och utsatte henne för övergrepp. Då ansåg man att jag inte var kapabel att ta hand om mitt barn och hon LVU-omhändertogs och hamnade på ett HVB-hem där det förekom både våld och droger.
Sen har det bara fortsatt med rymningar, akutboenden och i psykiatrin – tills hon helt plötsligt i januari fick veta att dottern var på väg hem.
Med växande psykisk ohälsa och drogproblematik. Utan utslussning eller någon plan B.
Just bristen på uppföljning och eftervård är ofta det som stjälper. André Bengtsson, som har egen erfarenhet av drogmissbruk och som engagerat sig och försökt hjälpa familjen, säger:
– Man kan skicka folk på behandlingshem i sex månader för 700 000 kronor och så är de tillbaka i missbruk en halvtimme efter att de kommit ut för att de inte klarar vardagen.
Mamman, som i stort sett varje dag hämtat hem sin dotter från stan, från Stadsberget och olika "kvartar", är förtvivlad.
– Jag har definitivt ett ansvar, men jag kan inte vara både förälder, polis och socialtjänst. Vi måste få hjälp med det här.
Vad skulle du vilja att det hände?
– Att det gjordes en ordentlig utredning av vilka behov hon har, att hon fick hjälp inte bara med att bli fri drogerna utan också med sina psykiska problem.