Arrangören bakom fackeltåget är Pitebon Camilla Sundström. För henne var det inte självklart att det skulle vara just hon som arrangerade fackeltåget, men någon måste ju göra det.
– Jag gillar att rodda i grejer, men jag är absolut ingen frontperson. Jag har fått gå emot många av mina rädslor i och med det här, säger Camilla Sundström.
Det är hennes önskan om en förändring som driver henne.
– För mina barns skull så känner jag att könsmaktsordningen är så fel. Både pojkar och flickor har en massa förväntningar på sig om hur de ska vara, jag känner bara att kan vi inte få bort den här strukturella normen, säger hon.
I hennes egen bekantskapskrets har reaktionerna på Metoo gått från att många först inte kände igen sig i trakasserier och övergrepp överhuvudtaget, till att de helt plötsligt började komma med egna berättelser om saker som hänt.
– De kanske inte ens hade tänkt på det. Man är så van vid att så är det bara. Jag är kvinna själv, jag har blivit kränkt och jag har blivit utnyttjad. Det tror jag nästan varenda kvinna har, säger Camilla Sundström.
Men på söndagseftermiddagen samlades omkring 200 kvinnor som alla har fått nog av kränkningar, trakasserier och övergrepp. Med i tåget gick också flera män.
Camilla Sundström framhåller att alla är viktiga i Metoo-rörelsen.
– Själv kan jag känna att feminismen kan vara en ganska minerad värld, även som kvinna kan jag vara rädd för att säga fel saker. Jag tror det är därför många inte riktigt vågar vara aktiva i den här debatten, men det är det som är så viktigt. Jag hoppas att ny historia skrivs nu, säger hon.
Ulrika Andersson från Regnbågsteatern var en av kvinnorna som höll tal på Rådhustorget i samband med fackeltåget. Hon pratade om det personliga ansvaret, som alla bär, för att föra Metoo-rörelsen framåt.
– Vi måste våga markera även när det känns jobbigt att göra det. Att vara den där jobbiga arbetskollegan eller den där vuxna som vågar säga till andras barn. Det är den utmaningen vi står inför, säger hon.
Hon menar att människor alltid blivit motarbetade när det varit en förändring på gång.
– Vad är det värsta som kan hända om man vågar öppna munnen? Folk kanske tycker att man är jobbig och obekväm, men det bästa kanske är att man faktiskt är med och gör en förändring om man vågar prata.
Hon är övertygad om att Metoo-rörelsen är början på en helt ny historieskrivning.
– Jag tror inte vi greppar att vi är inne i en jättestor förändring nu. Jag trodde inte det skulle hända medan jag levde, säger hon.