Lyxproblem i finanskrisens mörker
Förra året åkte 350 000 svenskar till Thailand, men nu när domedagen är nära semestrar vi enbart i Europa. Man får nämligen hålla i slantarna, nästa som får stämpla ut för gott kan nämligen vara du. Vi har gått från att lyxkonsumera i vardagens tristess till att budgetera fattigdom inför framtiden. Att konsumera mindre är visserligen bra, vi tär redan i dag på jordens resurser, problemet är bara att det är en trend.
I samband med nypremiären av TV-programmet "Robinson" leker vi svenskar en gammal klassisk lek som heter fattigdom. Leken går ut på att man under en tid lever så billigt som möjligt samtidigt som man oroar sig för att ha mat på bordet. Man jobbar över på kontoret, men får ändå inte pengarna att räcka till. Femtio kronor till barnens utflykt är en omöjlighet och att skolmaten är sämre än kattmat måste vara en bagatell.
Som med allt annat är snart Medelsvensson less och hoppar på någon ny trend, för i all denna röra måste vi klargöra en sak. Att vi har lågkonjunktur och inflation drabbar inte över/medelklassen utan de som redan har det svårt. De som innan höjda matpriser hade det kämpigt är de riktiga vardagshjältarna.
När cheferna inte får sina feta bonusar utbetalda måste Ferrarin säljas och ersättas av den mindre exklusiva Porschen, även om sutterängvillan i Danderyd fortfarande utgör bostaden.
I all denna välfärdssoppa blossar skolmatdebatten upp som ett brev på posten. Att maten inte vinner några gourmépriser är knappast någon överraskning, men så länge den är ätbar måste den finnas kvar. Direktörernas barn kan alltid äta ute eller ta med sig gåslever, socialbidragtagerns barn däremot har inget val. Tas skolmaten bort blir deras alternativ hunger.
Jag vill också öka standarden på skolmaten, men tycker inte debatten är väsentlig i dagsläget. Budgeten är som den är och jag skulle istället vilja göra all skolmat vegetarisk. Att bra grönsaker är billigare än dåligt kött är fakta som ingen kan blunda för. Då syftar jag inte på näringsfattiga och dyra grönsaker som gurka, utan proteinrika baljväxter som bönor och linser.
En helvegetarisk matsedel skulle inte bara vara ett slag för vårt klimat utan även öka standarden för skolmaten. Då måste dock 1800-tals åsikter som att man inte blir mätt på grönt mat läggas ner. Föräldrarna går bärsärkagång mot diverse kostchefer så fort de tar ordet vegetariskt i sin mun, men när själva blir inbjudna till gratis provsmakning av maten är intresset svalt.
Klart det är lättare att klaga på Piteå Tidningens debattsidor under "Tonårsmamma 45" än att stå upp för sina åsikter.
Är vi villiga att sänka standarden på utbildningen för att maten ska förbättras? Jag tror alla håller med om att det mest optimala är en kompromisslös skola med både välsmakande mat och bra utbildning, men det är tyvärr omöjligt i dagsläget. Drivs frågan längre kan vi i framtiden se en matsal där det kommer kosta att äta.
Alla vi som följde Jamie Olivers granskning av den modellen i Storbritannien drömmer mardrömmar om utvecklingen. Ett löst rykte säger för övrigt att det ska bli temat i nästa "Terror på Elm street"-film, Freddy Krueger i nätmössa ger i alla fall mig rysningar i själen.
Så jobbar vi med nyheter