Lysande inledning av Trästockfestivalen
Konsert: Vapnet, Britta Persson, Atomic Swing.Plats: Trästockfestivalen, Skellefteå, torsdag.Längd: 45 minuter (Vapnet), 40 minuter (Britta Persson), 70 minuter (Atomic Swing).Publik: Stor (Vapnet), större (Britta Persson), störst (Atomic Swing).E FESTIVAL
Färgglada indiekids, musikintresserade vuxna som kör runt sina småttingar i barnvagnar och 25-åringar som parkerat sig på filtar i gräset framför NV-scenen. Det är bra band, det är bra väder och det är gratis. Det är perfekt med andra ord.
Vapnet, som blev musikrecensenternas kelgrisar under våren, är ett av banden som inleder festivalen under torsdagskvällen. Publiken består till 80 procent av glada popsnören i stora solglasögon som hoppar runt i solskenet framför scenen.
Inför konserten var jag orolig över att sångaren Martin Hanbergs röst inte skulle hålla måttet. Den låter lite väl Håkan Hellström-skör på debutplattan.
Men jag oroade mig i onödan. När Vapnet inleder med "Rådhusgatan", i övrigt en av skivans starkaste spår, låter det faktiskt bättre än väntat. Till och med bättre än på debutplattan. Musiken är avskalad, sången hörs klart och tydligt, och "Thomeegränd" förgylls av blåsinstrument i form av saxofon och tvärflöjt.
På bandets debutplatta har Östersundsbandet valt att döpa varje låt efter en gata i hemstaden.
Under konserten börjar jag fundera på hur Vapnet ska följa upp ett sådant koncept. Ska nästa platta bara ha titlar med efternamn? Eller kanske länder?
Men när bandets presenterar nya låtar som aldrig tidigare spelats live har de lagt ner den röda tråden. "Håll ihop" doftar Le Sport och får ett bra gensvar från den unga publiken. Spelningens bästa låt är dock Vapnets först hitsingel "Kalla mig", vars smittande gitarrslinga sitter kvar som ett soundtrack i mitt huvud varje gång jag hör den.
Tjusningen med Trästockfestivalen är att man varje år trillar över en oslipad diamant. Årets överraskning är Britta Persson. Man kan dra flera paralleller till Anna Ternheim, men när vackra "Wintertour" levereras med Britta vid pianot förs tankarna snabbt vidare till Tori Amos. Kristoffer Åström gästar på gitarr och bas medan Per Nordmark från Fireside sitter bakom trumsetet. Brittas röst är behagligt varm och melodierna irrar fram och tillbaka på ett spännande sätt. Albumet "Top quality bones and a little terrorist" med singeln "You are not my boyfriend" släpps i augusti och lär bli en av höstens måsten.
Atomic Swing är dock torsdagens höjdpunkt. Bandet hade ett enormt genombrott 1993 med debutplattan "A car crash in the blue" som sålde runt 90 000 exemplar. Fem år och tre plattor senare splittrades gruppen för att återförenas igen tidigare i år.
Intresset för Atomic Swing på Trästock är stort, bandet fyller hela den stora gräsmattan framför NV-scenen med en publik i varierad ålder.
Bandet inleder med "Lovething" och sätter ribban högt redan från start. Det går inte att motstå spelglädjen och under 70 minuter är publikens ögon klistrade på den återförenade kvartetten.
Atomic Swing är underhållning personifierat. Sångaren Niklas Frisk har en energi som smittar av sig när han med sitt ryckiga scenspråk och lustiga minspel fyrar av riff efter riff på sin gitarr. Basisten Petter Orwin har kvällens mest overkliga mustasch och keyboardisten Mikael Lohse är klockren med sitt mellansnack.
Trots bandets forna framgångar är tonen gentemot publiken ödmjuk. Medlemmarna är mycket väl medvetna om att det har gått drygt ett decennium sedan Atomic Swings storhetsdagar. Glädjen över gensvaret från publiken märks kanske tydligast på Niklas Frisk som inte kan dölja ett leende mellan varven.
I samband med återföreningen tidigare i år släpptes albumet "The broken habanas" där Frisk tagit tillbaka "Loving out of nothing", låten han skrev till Titiyo för två år sedan. Trots att Niklas Frisk bevisar att han är en lika stor scenpersonlighet som låtskrivare hade just den låten kunnat lämnas åt sitt öde. Titiyo gör den bättre helt enkel.
Däremot är "Venus Addiction", även den från senaste plattan, en riktig höjdare där Frisk får möjlighet att visa sina färdigheter på gitarr.
Men bäst är så klart "Stone me into the groove" och "Smile", 90-talets största hits, som avslutar torsdagens bästa fullträff.
Fotnot: I kväll avslutas Trästockfestivalen med band som Deportees, Staffan Hellstrand, Sugarplum Fairy och Mattias Alkberg BD.
Så jobbar vi med nyheter