- Det blir en kedjereaktion i vagnarna, lasten är tung, säger radiolokföraren Gert-Ove Jonsson.
Gert-Ove är en av 14 anställda på Green cargo i Piteå. Han bor i Pålträsk utanför Älvsbyn och pendlar till sitt arbete på bangården i Piteå. För 31 år sedan sadlade han om från licenssvetsare - och hamnade i ett annat riskfyllt jobb. Han arbetar skift med tidiga morgnar och sena kvällar. Första skiftet börjar klockan 03.30.
- Priset som jag fått betala är att kroppen tagit stryk och att skiftgången gjort att jag fått svårt att sova.
Som radiolokförare har Gert-Ove ett rörligt utomhusarbete. Arbetet går ut på att köra, koppla isär och växla ihop lok och vagnar. Till bangården i Piteå anländer godståg med vagnar som ska transporteras vidare till industrierna för lastning eller lossning och sedan fortsätta till olika delar av landet eller till utlandet.
Växlingslag
I Piteå jobbar man i växlingslag, oftast två och två efter uppgjorda planer och tidtabeller. I en bärbar dator registrerar man lasten i vagnarna och uppgifterna sänds till vagnarnas mottagningsstationer.
Under ett arbetspass klättrar personalen upp och ned från vagnarnas höga fotsteg många gånger.
- Vi går också flera kilometer varje dag. Tågseten är oftast långa och vi måste kolla att allt är okej i andra änden innan vi åker.
Han trivs med sitt jobb som innebär frihet under ansvar. Ju mer förtroende man får, desto mer växer man med uppgiften, menar Gert-Ove som särskilt njuter av att jobba ute på somrarna. Vintrarna är mindre angenäma. Det finns inga köldgränser, godset ska fraktas i alla väder.
- I vintras var det -26 grader en gång när vi passerade Kappa-övergången. Jag åkte på sista vagnen när en bilist pekade och skakade på huvudet, tyckte nog att man var en idiot.
Inne på Kappas område finns flera obevakade övergångar som trafikeras av traktorer och lastbilar. Därför måste en person stå ute, längst fram på lokets front för att ha fri sikt medan en annan står på vagnen längst bak.
Tusen ton
Värsta scenariot för en lokförare är att någon ska hamna framför tåget. Ett fullastat godståg kan väga tusen ton och har flera hundra meters bromssträcka.
Gert-Ove berättar om flera olyckor som kunde ha slutat värre än de gjorde.
- Jag glömmer aldrig den skräckslagna blicken på den äldre herre som inte stannade vid övergången vid gamla brandstationen i Munksund. Loket rammade bilen, buffertarna gick igenom bilrutan och bilen kanade framför loket innan jag kunde stanna. Buffertkanten satt ytterst lite i kanten på bilrutan. Hade den släppt så hade jag kört över bilen ...
Gert-Ove önskar att allmänheten skulle ha större förståelse för att det inte går att stanna tusen ton tåg med vagnar på ett litet kick. Tyngderna är exceptionella och skadorna kan bli oerhörda om olyckan skulle vara framme.
- Det är väldigt länge sedan något allvarligt hänt, men vissa tar stora risker, mest bilister. De kör inte sällan mot rött, bommarna klipps då och då, på grund av ouppmärksamhet.
Piteå dansar och ler har tidigare varit en mardrömshelg för lokförarna. Folk är i rörelse inne på bangården och ända upp till Klubbgärdet. Ungdomscampingen som tidigare var placerad vid södra hamnen var ett stort orosmoment, när alla måste passera järnvägsspåret för att komma till festivalområdet.
- Numera ringer vi ett vaktbolag som motar bort vinglande människor som är för nära spåret, det har blivit mycket bättre säger Gert-Ove Jonsson.