Upproret mot militärregimen i Burma började som en protest mot kraftigt höjda bensinpriser i augusti. Sedan utvidgades det till en allmän manifestation för demokrati, mot diktaturen. Till en början gick de rödklädda buddhistiska munkarna i första ledet. När de låstes in i sina kloster för att sedan föras bort fortsatte civilbefolkningen att demonstrera. Regimen svarade dock med våld och hittills har omvärldens protester varit resultatlösa.
När PT gick ut på stan och frågade Piteborna om "De bryr sig om vad som händer i Burma" (Se enkäten intill) var det många som vill prata "länge" - det är uppenbart att det finns ett stort engagemang kring vad som händer.
"Agerat för svagt"
I ett uttalande uppger också styrelsen för Piteå socialdemokratiska arbetarekommun att den känner både "fasa", "vrede" och "vanmakt" inför det som sker i Burma. Att fredliga, sittande, sjungande människor brutalt skjuts ner.Styrelsen kräver att den svenska regeringen, på ett helt annat och mycket mer aktivare sätt än vad som hittills skett, mer aktivt tar avstånd från det som händer i Burma och försöker förhindra att fler människor blir offer. Detta genom diplomatiska framställningar och via framstötar i internationella organ som EU och FN.
- Regeringen har agerat för svagt så här långt, säger Kjell Rögde, medlem i styrelsen, som liksom sina partikamrater efterlyser mer konkreta åtgärder.
- Kina är ett mäktigt land och förser Burma med maktmedel, detta skulle man kunna strypa, säger Rögde som liksom de övriga i styrelsen menar att ett sätt att sätta press på Kina är att hota med en bojkott av OS i Peking 2008. En bokjott som Sverige skulle kunna dra igång/ansluta sig till.
Det var under bokmässan i Göteborg som uppmaningen om en bojkott av OS väcktes av Desmond Tutu, Sydafrikas förre ärkebiskop. Inför stående ovationer och jubel förklarade Tutu att han själv tänker starta en bojkott mot OS om inte Burmas viktigaste partner, Kina, agerar.