Sedan många år tillbaka har kommunerna i Pite älvdal ett samverkansavtal för upphandling av livsmedel. Nytt för i år är satsningen på gemensamma veckomenyer i förskolan och skolan för att kunna köpa in större partier av samma varor, exempelvis korv eller fiskfriletter och därmed pressa priserna.
- Det är inget tvång. Kostansvariga i respektive kommun bestämmer själv vad som ska serveras i deras skolor. Om jag minns rätt har kostchefen i Älvsbyn exempelvis valt bort färdiglagade plättar och låter köken tillaga egen ugnspannkaka istället, säger Maria Stoltz.
- Likaså är Älvsbyn inte med på inköpet av färdig palt från Piteortens, utan rullar och kokar palten själva i sina tillagningskök. Det gör flera kök i Piteå också.
Få lokala producenter
Jeanette Everos, arbetsledare inom enheten Måltidsservice i Piteå kommun, sköter upphandlingen av livsmedel tillsammans med Lollo Wikman på inköpsavdelningen.
- Från och med 2011 konkurrensutsätter vi de viktigaste leverantörerna fyra gånger per år och gör nya upphandlingar för att få bästa kvalitet till bästa pris, berättar Jeanette Everos.
- Tyvärr får vi sällan något svar från lokala producenter. Vi strävar efter att göra upphandlingen mer attraktiv både för dem och regionala producenter, som kan leverera sina produkter under en begränsad period och till begränsad volym, till exempel morötter, vitkål eller vilt, säger Jeanette Everos.
Rykten om maträtter
PT har nåtts av rykten om att skolorna i Älvsbyn serverar kyckling från Thailand och pyttipanna från Polen. Eftersom kommunens kostchef Åsa Fahlén vägrar uttala sig i tidningen får Jeanette Everos svara på frågan om det stämmer.
- Nej, man måste komma ihåg att om det står "thailändsk kycklinggryta" på menyn betyder det inte att råvaran kommer därifrån, utan att rätten tillagats med kryddor och ingredienser i thailändsk smak, förklarar hon.
- Vad gäller pyttipanna kan jag bara svara för Piteå kommun. Här gör vi den själva, det vill säga med färdig pyttpotatis från Servera i Umeå, som vi blandar med köttfärs och korv.
Priset avgörande
Inköp av köttråvara som färs, tärnad nöt och liknande avgörs i slutändan av priset.
- Om vi inte kan köpa svenskt försöker vi i första hand handla inom de nordiska länderna. Därefter kommer den europeiska marknaden med länder som till exempel Tyskland eller Irland, säger Jeanette Everos.
- Självklart skulle vi föredra lokalproducerat kött, men dels måste vi följa lagen om offentlig upphandling, dels är det som jag sagt tidigare ovanligt att lokala producenter svarar på vår förfrågan.
För dyrt med lax
Ett annat rykte om skolmaten i Älvsbyn är att helstekt laxfilé utgått från menyn för att eleverna åt för mycket av den dyra varan, samt att den populära fiskrätten ersatts med färdigpanerade laxnuggets, som ingen tycker om.
- Faktum är att sedan laxodlingarna i Sydamerika las ner på grund av sjukdom i fiskbeståndet, och Norge började exportera stora delar av sin lax till USA, har priset skjutit i höjden så mycket att kommunerna i Pite älvdal inte har råd att servera lax i skolan lika ofta, säger Jeanette Everos.
- Laxpriset är uppe i 90-100 kronor kilot precis som för privata konsumenter. Därför har vi tills vidare minskat serveringen av laxfilé på skolmenyn.