Ljusberg en god berättare

Med en imponerande berättarstil och en tordönsstämma som skulle göra självaste jätten Jorm grön(are) av avund tog sig Ewert Ljusberg an Piteåpubliken på söndagskvällen. Att kalla det här en konsert känns i magraste laget. Snarare är det, modernt uttryckt, en happening. Presidenten av republiken Jämtland är nämligen en multiföreställning i enmansformat - om nu någon trott något annat. Han sjunger, berättar, imiterar och gör roliga läten, allt med pondus och en känsla av spontanitet. Gitarren är tolvsträngad och ett extra mikrofonstativ har ställts fram, att hänga hatten på.

Sångnumren blir närmast illustrationer till de berättelser, historier, anekdoter och citat han gödslar så generöst med. Vi får ta del av fyllesnack i studentkorridor, språklektion på Härjedalsdialekt, religionshybris och mycket annat. Dialogen med publiken blir särskilt kul när han försöker sig på att säga Svensbyn på Pitemål. När det är dags för paus försvinner han från scenen mumlandes ett mantra av "Schwänschboijn, Schwänschboijn, Schwä ..."

Som en röd tråd tar han ständigt ställning för den lilla människan och mot fördumningsyttringar i samhället. Själv har jag nog aldrig antecknat så flitigt på en föreställning som under just denna. Citathalt: hög.

Han berättar om vispråmen Storken och Taubes stambord på Gyldene freden, härmar den legendariske vissångaren och ger sig även på en lyckad imitation av Peps Persson (som i det här ögonblicket måste ha satt spettekakan i halsen) i låten "Ronny, du är för rå", en protestsång mot gatuvåld.

Spektrat bland de 35-40 låtar han delar med sig av är brett. Arbetarsånger, country, blues, klassisk svensk visa - allt ryms här. "Briggen Blue bird av Hull" sida vid sida med Tom Waits "Take it with me" (här i egen svensk översättning). Ferlin, Pröysen och
Leadbelly. Bäst är "Skogsblues", en tragisk men vacker skildring där informationssamhället kastar sin skugga över det som en gång var hans lekplats. En viss förkärlek till amerikanan skiner igenom och jag undrar i mitt stilla hur en countrysättning på fyra man skulle låta på turne med den skäggige. Rätt bra, tippar jag.

I 35 år har mannen vars uppenbarelse, åtminstone i min värld, är synonymt med "vissångare" levt på det goda berättandet. "Vad roligt. Vilket jobb jag har! Välkommen till mitt arbete", säger han mitt i alltihop. Tack, säger jag.

Ljusberg en god berättare

Konsert: Ewert LjusbergPlats: Krokodil, PiteåLängd: 44 + cirka 75 minuterPublik: Ett 40-tal (ungefär halvfullt)e KONSERT