Lizas mormor mötte kärleken på tåget

I skolan läser vi historia. Vi läser, men har svårt att förstå. Kanske klarar vi ett MVG på provet, och kanske har vi till och med alla rätt. Men förstår vi att det vi ser tillbaka på som igår, faktiskt varit idag en gång?
För sjuttiofem år sedan föddes Kerstin Nilsson. Trots att det känns som en konstig tanke, så har hon varit sjutton år en gång i tiden. Faktum är att alla mor- och farmödrar som vandrar på denna jord, en gång varit unga.
Och inte bara har de varit unga. De har också gått i skolan. Sex år gammal började Kerstin första klass, något som hon aldrig kommer att glömma.
- Jag minns vilken otrolig omställning det var. Man var van att leva i ett kärleksfullt hem med sina nära och kära, och tvingades plötsligt att finna sig i fullständigt allvar. Och dessutom låg skolan fem mil hemifrån, så vi blev tvungna att bo på ett skolhem, där disciplinen var mycket sträng. Om man tappade bort något, eller missade tider fick man straffligga. Man tvingades ligga tyst i sängen på sitt rum och tänka över det man gjort. Det var hemskt.
Hembiträde
Efter sju, till synes tunga år på skolhemmet, fick Kerstin återvända hem. Ungdomens år präglades, till skillnad från vad vi är vana vid idag, inte av något utmärkande. Hon tog hand om familjen, hjälpte till med hushållet och arbetade då och då som hembiträde hos olika familjer.
Ett sådant liv i dag verkar för många ungdomar otänkbart. Efter studenten kastar sig de flesta huvudstupa ut i världen, utan att ens veta vart de kommer att landa. Tågluffningar, utlandsresor och högskolestudier. Allt ska hinnas med under några korta år.
Kärlek
Ja, dagens unga lever sannerligen efter ett hektiskt schema. Trots det, ett schema som de själv valt och vill leva efter. Vid sidan om skolan finns familjen, fritidsintressena och kompisarna, alla bitar i ett pussel som till slut ska bilda livet. När mormor var ung, var det annorlunda. Det var ett pussel med betydligt färre bitar.
- Efter att jag slutat skolan, träffade jag nästan aldrig mina vänner. Det var dåliga kommunikationsmöjligheter och långa avstånd, så det blev svårt att hålla kontakten. Man var fast hemma, vare sig man ville det eller inte.
Men hur var det då med kärleken? Kärleken verkar ju ha funnits där, sockersöt och rosenröd, sedan tidernas begynnelse. Mormor berättar om den dagen då hon träffade morfar, och förälskade sig för livet.
Krig och fred
- Det var en riktig blåsig dag, då jag satte mig på tåget i Arvidsjaur. Året var 1953, och jag var på väg hem till byn där jag bodde. Mitt emot mig satte sig en stilig ung man. Vi började prata, och det visade sig att han var på väg till min hemby, för att arbeta. Några minuter, men en lång pratstund senare var vi framme, och jag bjöd med honom hem. Sedan dess, har det alltid varit jag och han, säger hon och ler på slutet.
Bevisat är alltså det faktum att kärleken även fanns under 1900-talets mitt. Men, det fanns inte bara kärlek i världen, utan också hat. Det var nämligen krig under den här tiden. Och inte vilket krig som helst. Andra världskriget.
- Jag gick i skolan, när andra världskriget bröt ut, berättar Kerstin. Vi påverkades ju inte så mycket av det, eftersom att Sverige ansågs vara neutrala, men jag minns det ändå. Rädslan. Att vi ibland fick order att mörklägga byggnaden, och släcka alla ljus. Jag minns ljudet av flygplan, och hur vi tänkte att det var tyskarna som var på väg någonstans. Jag minns tysktågen som åkte förbi på järnvägen, proppade med soldater. Trots att vi levde i trygga Sverige, var vi var ändå där. Vi levde mitt under ett världskrig.
Ja, tidernas förändring har reformerat ungdomslivet drastiskt. Kommunikationssvårigheter och långa avstånd? Det finns inte längre. Fritidsaktiviteter? Bedrivs av nästan varje tonåring. Livslång kärlek på tåget? Idag är orangeblinkande msn-konversationer, och pirriga sms mitt i natten vägen till att lära känna varandra. Krig? Det närmaste många av oss har varit en väpnad konflikt är avståndet mellan tv-sofforna och kvällsnyheterna. Ja, så fråga dig nu. Var det verkligen bättre förr?

Lizas mormor mötte kärleken på tåget

Mellan mig och min mormor skiljer det femtioåtta år. Ett stort tomrum där tidernas förändring virvlat förbi. Med hjälp av henne, reser vi tillbaka i tiden, för att se om det stämmer, det så många säger. Att det var bättre förr.