Skärgårdsbyn ligger i Per-Stålsviken på Vargön i Piteå skärgård. Den står bara tom några veckor per år i brytningen mellan båtsäsong och skotersäsong.
När det till slut var dags att bygga var det så många som dragit sig ur att det fanns en tomt över. Och man kan förstå att det vid närmare eftertanke kanske inte var det enklaste projektet. Att bygga en stuga med hyfsade bekvämligheter på en ö som – på den tiden – låg en timme bort från närmsta hamn krävde sina ansträngningar.
Idag, snart 30 år senare, har de flesta som blev nybyggare på Vargön i Piteå skärgård kvar sina stugor, eller så har de gått i arv till nästa generation. Det är inte särskilt många som sålt. Det kan man förstå när man kliver iland och äntrar de grånande spängerna som slingrar sig mellan byggnaderna i byn. Husen står tätt, men alla har mer eller mindre sjöutsikt.
"Det är en blandning av folk här. Vi kände inte varann från början", säger Nils-Johan Larsson. "Besökare är mycket välkomna. Det finns gott om plats vid bryggan. "
En av dem som nappade 1997 var Nils-Johan Larsson. Redan då var han en inbiten båtmänniska och seglare.
– Jag hade alltid velat ha en skärgårdsstuga. Men det var väl mer eller mindre ett spontant infall.
Tomas Becker hör till de få som lyckats köpa en färdig stuga på ön, ungefär tio år efter byggstarten. Ingela Lindberg kom in i bilden något år senare.
Tomas Becker och Ingela Lindberg vistas på Vargön så ofta de kan. Den här dagen kommer solen fram efter en mulen morgon och det blir kaffe på altanen och en del återblickar. Till exempel är historierna många om hur transporterna till ön med virke, cement, byggnadsmaterial, maskiner och möbler gått till. Vissa ganska äventyrliga. Som den när Nils-Johan och Tomas tog bilen ut över isen:
– Vi spände fast en dubbelsäng på taket och hade ett släp med virke baktill. Vi tänkte att det alltid finns nån på plats som kan hjälpa oss bära när vi kommer fram. Men det var inte en käft här.
Mats Lidman och sambon Lucia Rankvist skaffade en hydrokopter för att förlänga säsongen på ön. "Vi var med om några dåliga isar". Nu når de ön i princip hela året.
Annars har transporterna gått med båt eller skoter och släp. När den gemensamma bastun och sjöbodan hade drabbats av översvämning blev det allmän mobilisering. Då körde skärgårdsborna skoter i skytteltrafik med färdigblandad cement för att gjuta skydd för plintarna. Cementbilen stod på Svartnäsudden och snurrade, ungefär en timme från ön.
– Det har lagts många arbetstimmar här, säger Tomas Becker.
– Det är inte bara stugorna, säger Nils-Johan Larsson. Det är hela området med gemensamma byggnader, bryggor, utedass och brunnen.
Den står på en höjd bakom alla stugor och ur pumpen kommer ett kristallklart, friskt vatten.
"Vi fick gräva djupt och höll på att ge upp. Men till slut blev det resultat", berättar Nils-Johan Larsson om brunnen.
Agneta Fjellström tar hand om disken utanför sin och maken Tommys stuga. Hon var först skeptisk när Tommy kom med beskedet att de var med skärgårdstomt. Nu är hon lyrisk över livet på ön.
– Man varvar ner. Det är semester att komma hit.
Agneta Fjellström och hennes man valde att bygga på Vargön. Det har de inte ångrat. "Vi bor tätt här, men man får ändå den enskildhet man vill – om man vill."
Nils-Johan Larsson har tillbringat mycket tid i skärgården och kan öarnas siluetter.