Livet likt en enda lång seglats
Far och dotter spanande mot nya äventyr bortom horisonten.
Foto:
Sista dagen på Göta kanal slog blixten ned på Feelgood. Inte från den klarblå himlen men näst intill. Camillas pappa Björn blev akut sjuk och fick hämtas med ambulans i Sjötorps gästhamn. Vi ökade takten över Vänern och nådde Göteborg på rekordtid bara för att nås av beskedet att Björn skickats norrut till Piteå. Frustrerande för Camilla men samtidigt positivt då det innebar att pappan var utom akut fara och så smått på bättringsvägen. Krya på dig Björn så seglar vi vidare nästa år!
Vi avslutade sedan årets seglats med några fina dagar bland Bohusläns kobbar och skär. Soligt och varmt, fina vindar och bara goa gubbar (och gummor) vart än vi la till. Lars-Olof Forsman på Tjörn stod beredd att lyfta Feelgood och ta hand om henne över vintern vid Wallhamns marina närhelst vi seglat klart och plikten kallade där hemma. Men vi hade inte bråttom.
Sista dagen tillbringades på Åstol strax norr om Marstrand, en riktig pastisch av ett fiskesamhälle på västkusten. Vita hus med röda tak insprängda mellan klipporna och hamnen full av hummertinor.Mysigt och levande. Efter sommarens sista dopp på utsidan av ön sitter vi på klipporna.
- Vad är det där, säger Svea och pekar ut på havet.
- En fyr, den heter Pater Noster, svarar pappa pedagogiskt.
- Mmmm, ja vet, med det andra bakom, envisas hon.
- Det är horisonten, fortsätter jag lika tålmodigt.
Då kommer den, sommarens bästa kommentar:
- Men pappa, vad finns bakom horisonten?
Tja, inte vet jag vad som finns bakom horisonten, men en sak vet jag. Vi skall ta reda på det så snart det blir sjösättning och sommar igen!
Ohoj!
Så jobbar vi med nyheter Läs mer här!