Lite av varje
bär mina ben mig bättre.
Ibland är tystnaden så talande
att den hörs bättre än högt sagda ord.
Du stackars människa,
rik på upplevelser
men tom på känslor.
Det är först när jag mött det mörka, som jag lärt mig uppskatta det ljusa.
Lycka är en blöt kattnos
mot en varm kind.
En gång trodde jag att jag var odödlig. Nu vet jag bättre.
Jag har sett döden, alltför nära
tätt inpå.
Men i sista stund vände den bort
sitt ansikte.
När ångesten kommer krypande
håll då min hand.
För även om det inte syns,
Så står mitt inre i brand.
Jag har nått mitt livs middagshöjd,
och fastän jag av somliga kallas
för gubbe,
känner jag mig ändå ganska så nöjd.
Nyss satt jag i sandlådan.
Nu är jag snart farfar.
Om jag inte finns i morgon,
Minns mig.
Så jobbar vi med nyheter