Videon är inte längre tillgänglig
Linnéboendet har 25 år på nacken. När det öppnade 1987 fanns fem platser, men det har hela tiden växt och inhyser sedan år 2000 hela 15 boende.
- Det är alldeles för många och dessutom i dåligt anpassade lokaler, som är mycket svåra att överblicka och använda, säger Ove Bergman, en av de anställda.
- Och att de boende har så varierande ålder, diagnoser och behov gör ju verksamheten ännu svårare, konstaterar Maud Westerlund, som varit med sedan starten 1987.
Skröpliga
Personalen tycker det är konstigt att kommunen inte alls prioriterar de psykiskt funktionshindrades behov.
- Våra äldsta boende börjar ju vara i 70-årsåldern nu, fysiskt skröpliga och med allt större omvårdnadsbehov, och det gör att vi inte alls hinner med den pedagogiska och sociala träning vi egentligen ska kunna ge, säger Jonas Berglund.
Tanken är att de boende ska få hjälp, stöd och träning i vardagliga aktiviteter för att så småningom kunna flytta till eget boende. Den träningen uteblir nästan helt.
- Lokalerna, både lägenheterna och de gemensamma utrymmena, är alldeles för små, fyller Camilla Lövgren i. Bara det att vi delar tvättstuga med övriga hyresgäster är ett problem och de minsta lägenheterna har ju inte ens ett riktigt kök - och där hamnar oftast de unga, som verkligen vill laga sin egen mat.
För små gemensamhetsutrymmen, i kombination med för många boende i så varierande ålder och med alltför olika intressen och behov, gör att "smockan" ofta hänger i luften.
- Vilken 20-åring vill sitta och se film med en massa åldringar, som kanske dessutom "babblar" oavbrutet...?!
Personalen konstaterar också att vissa boende helt enkelt inte tar sig ut längre, då de är beroende av hjälpmedel som rullator och rullstol - det finns ju ingen hiss. Och utflykter är inte att tänka på. Boendet har två bilar till sitt förfogande, som inte ens rymmer hälften av de inneboende.
Mindre värda?
Den låga bemanningen är en annan sak som är svår att förstå.
- Andra gruppboenden inom omsorgen har sex-sju platser och betydligt mer personal. Vi, som har nattbemanning också, är ju ensamma på natten med boende på flera olika plan - ja, till och med i andra hus, säger Kicki Hellgren. Då kan det dessutom komma larm från andra boenden.
Camilla Lövgren sammanfattar situationen och personalens frustration:
- Är psykiskt funktionshindrade mindre värda än andra människor?