En slags rättegång innan rättegången. Så beskriver dokumentärfilmaren Mårten Barkvall händelserna i en inspelningsstudio på Söder i Stockholm.
Poliser, advokater och journalister som på olika sätt kommit att följa och granska mordutredningen och domen mot Linna fanns på plats – inte för att bedyra Linnas oskuld, utan tvärtom vrida och vända på varje detalj i fallet.
Men ”experternas” dom var enig. Att säga att Kaj Linna är helt oskyldig och inte alls inblandad på något vis låter sig inte göras, men att han skulle utfört det oerhört brutala mordet på Roger Lindberg – det han är dömd för – är nästintill otänkbart.
Förre kriminalkommissarien och chefen för Rikskrims gärningsmannaprofilgrupp Jan Olsson, som granskat hela förundersökningen in i minsta detalj, är kanske mest säker på den saken.
– Det går helt enkelt inte att placera honom på platsen, säger Olsson. Kaj Linna avslutade ett telefonsamtal i bostaden i Vistträsk klockan 18.12, han kan omöjligt ha kört de nio milen på dåliga, tjälskadade vägar och sprungit någon kilometer på ett skoterspår som inte bar och hunnit till Kalamark till klockan 19.40 då vittnet såg mansbenen i gluggen i ladugårdsväggen.
Vittnet han talar om, bröderna Lindbergs granne, hade varit ute och lett bort vatten från infarten på mordkvällen. När han närmade sig brödernas gård såg han någon – mördaren – krypa in genom en liten glugg i ladugården.
Vittnet såg bara byxbenen och kunde inte identifiera någon.
– Men Linna kunde som sagt omöjligt ha hunnit dit, och lägger man till det det oerhört brutala och speciella tillvägagångssätt som Roger Lindberg mördades och tejpades på, ja då finner man en annan gärningsman som i dag sitter dömd för Långaredsmorden, en exakt kopia av mordet i Kalamark, säger Jan Olsson.
Och det är det, en annan tänkbar gärningsman och det faktum att kronvittnet – mannen som pekade ut Linna – ändrat sin historia på väsentliga punkter, som ska ge Kaj Linna resning i Högsta domstolen.
Det är i vart fall försvarets tanke. Lyckas inte det, om HD avslår resningsansökan – ja, då torde det vara svårt att få saken prövad igen. Det här är sista chansen, helt enkelt.
Att kronvittnet gett en annan version av sin resa till Piteå, att det handlade om inköp av narkotika och inte alls någon ”avvärjningsresa” (där han påstått sig ha försökt övertala Linna att avstå från en planerad stöt mot bröderna Lindberg) är ytterst väsentligt.
Det är nämligen det, och bara det utpekandet, som Linna är dömd på. Dömd till livstids fängelse för mord och grov stöld.
De samlade experterna är också övertygade om att det var två gärningsmän, en som med besinningslöst våld slog ihjäl Roger Lindberg ute i ladugården, en annan som tvingade tillbaka brodern Sune ner i sängen – med ett inte särskilt hårt slag – och sedan försökte få honom att ta fram nyckeln till kassaaskåpet.
– Det är inte samma person som mördade Roger, slår Jan Olsson fast.
Advokat Anders Karlsson, som var med under tingsrättsförhandlingarna och redan då uttryckte att det var en rättsskandal att man kunde bli dömd för mord på så lite bevisning, är övertygad om Linnas oskuld:
– Det var inte han, och nu vet vi ju dessutom vem det var istället, säger han.
Stefan Lisinski, DN-reporter som först började nysta i målet och som satte landets kanske främste brottsplatsutredare Jan Olsson att granska fallet, är försiktigare men säger att det är alltför många omständigheter som inte stämmer. Linna är felaktigt dömd.
Återstår att se vad Högsta domstolen har att säga.
LÄS OCKSÅ: "Detta har hänt i Linna-fallet sedan 14 april 2004"