Lillgrabben ryms inte ens i bilen längre

Efter att ha sovit i tre olika stugor och hos två olika familjer (släkt och vänner) under drygt två veckors tid känns det oerhört skönt att få checka in på ett hotell i Sundsvall. Sova mellan rena, vita, fluffiga lakan, slippa städa på morgonen, äta en rejäl hotellfrukost.
På lördag bär det av till det stora möbelvaruhuset på orten. Dealen mellan mig och maken är solklar: två dagar i Torsby och vistelse i skidtunneln kvittas mot en natt på hotell och shopping för en relativt bra budget på "mitt paradis" - möbelvaruhuset vars namn börjar på I.

Efter flera timmars handlande är vår bil (som redan innan var väldigt fullpackad) så trång att yngsta grabben inte ens ryms längre utan får åka med hem i våra vänners bil.
Alla gemensamma inköp, inklusive en gigantiskt stor tavla packas in i vårt baksäte - min sittplats blir ett minimalt utrymme där hela sikten upptas av just denna tavla.
"Inga problem" menar åksjuka jag dock sturskt och proppar i mig ett åksjukepiller, sätter mig på plats och blundar. I Skellefteå är jag dock så illamående att jag bönar och ber om att få köra i stället.
Sista biten som chaufför går bättre och tavlan kommer hem! Vill man ha fint hemma så får man offra en del helt enkelt.

Men usch vad kallt det är uppe i norr! Redan i Sundsvall ser vi ut som ett gäng Ufos med vita linnen och shorts, i en stad där skyltfönstrena upptas av höstkläder och de snygga tonårstjejerna (som går omkring i svarta jackor och scarfs, rejäla strumpbyxor och höga stövlar) ger oss underliga blickar.

I Skellefteå är raggarna utanför hamburgerhaket till och med iklädda täckjackor. Detta känns som droppen!
"Vi vill tillbaka till Västkusten igen" klagar jag och väninnan där vi sitter på den skabbiga bänken utanför grillen och fryser häcken av oss samtidigt som vi slafsar i oss var sin hamburgare respektive parisare.

Väl hemma igen väntar dock en ny chock, nämligen vad vågen visar för vikt! (Skulle nog haft den med mig i alla fall, får skylla på för mycket räkfrossa)
Någon tid för träning finns dock inte just nu. Okej, jag har fortfarande semester, men just nu går i princip hela min tid åt till att serva maken och vännerna som bygger klart vår spa-avdelning utomhus.
Känner mig som en bastant husmor där jag med rosiga kinder står i köket och slänger ihop luncher, middagar och kaffe-rep. Säga vad man vill om byggnadsarbetare: "Men jobba kan dom! Och så äta och fika."

Riktigt fint blir det dock! Väldigt, väldigt tjusigt med inplastad, nedsänkt badtunna med soldäck runtomkring.
Nu ser jag fram emot många bra badfester!