Mark Levengood är ett fenomen, han har publiken i den stora salen helt i sin hand. Åhörarna applåderar och skrattar högt åt ett gott skämt, en drastisk beskrivning, för att strax därpå lyssna så koncentrerat att man tydligt hör när talaren tar en klunk ur sitt glas med Loka (ljudanläggningen och akustiken är tydligen i världsklass även för den här typen av arrangemang).
Meningslöst lärande
Och han älskar uppenbarligen att stå framför en publik och prata; på slutet får han så bråttom att hinna med allt att orden snubblar över varann och han drar över tiden med tio minuter. Något som de som betalat 100 kronor för biljetten antagligen bara är tacksamma för.Somliga saker har vi hört förut, till exempel den om den
usla folkskola han genomgick hemma i Finland, där lärarinnan gav eleverna i uppgift att memorera namnen på de 40 viktigaste sovjetiska industristäderna.
Den kunskapen är förstås fullständigt värdelös i dag, men den plikttrogna lärarinnan kunde ju inte veta att Sovjetunionen skulle komma att falla samman femton år senare och städerna få nya, ofta nygamla namn.
Lärarinnan sade sig tro på demokrati, men i praktiken var det si och så med den saken.
Möte med Margarethe
Anekdoten om hur Mark gör bort sig inför drottningen av Danmark hade vi också hört förut. Han envisas med att av artighet och någon sorts korkad underdånighet inför dronning Margarethe hävda att danska är ett väl så vackert klingande språk som Levengoods eget idiom, den sjungande finlandssvenskan. Saliga äro de korkade, ty de skola flyta när floden kommer, som sagt var.Marks mamma skrattade gott åt sonens predikament och serverade honom ett annat klokord: "Om du har ett paraply uppstucket i rumpan, så öppna det inte!" Ett gammalt fint finlandssvenskt talesätt, enligt mamman.
Ryslig farmor
Ny för undertecknad var däremot berättelsen om MarkLevengoods rysliga farmor. Denna prudentliga kvinna, "en sur och ledsen liten sak", hade två glädjeämnen i livet: det ena var att med jämna mellanrum lägga sig på dödsbädden (hon återuppstod alltid mirakulöst, utom den allra sista gången), det andra att bjuda de närmaste släktingarna på så kallad Berlinergädda. Denna rätt, detta sannskyldiga "gäddhelvete", bestod i omsorgsfullt sönderkokt gädda med en konsistens som påminde om tarmludd.
Apropå recept: förkylning kureras med hjälp av en stor gul lök som får koka i mjölk till dess att mjölken färgats gul. Drickes varm och smakar vedervärdigt. Men den som genomgått denna huskur lär aldrig mera tillstå att han eller hon är förkyld.