Lena har plågats av minnena i hela sitt liv

Kvinnans (vi kan kalla henne Lena) berättelse är en smärtsam resa bakåt i tiden med start 1975. Det var då hon första gången kom i kontakt med prästen (som vi kan kalla Lars). En kontakt som fick ödesdigra följder och än i dag plågas hon av minnena.
Under många år förträngde Lena sitt trauma, men i våras började skuggorna från det förflutna göra sig påminda och till sist bestämde hon sig för att anmäla prästen. Juridiskt är brottet preskriberat, men Svenska kyrkan kan självfallet pröva ärendet.
- Jag fick stort stöd av biskop Hans Stiglund och många andra. Det kändes som ett erkännande och en lättnad, men sedan har ärendet skötts på ett skamligt sätt, anser Lena.
Känner besvikelse
Besvikelsen grundar sig i att domkapitlet valt att avskriva ärendet eftersom ord står mot ord.
- Jag upplever att Luleå stift har sopat problemet under mattan. Tagit den enklaste vägen. Det som upprör mig mest är att jag inte blev kallad och fick berätta om mina upplevelser för nämnden, inte heller kallades vittnen som jag åberopat, säger Lena besviket.
Varför har du väntat i 33 år med att berätta?
- Jag försökte berätta för flera präster, men de förminskade hans övergrepp och pratade hellre om att glömma och förlåta. Jag upplevde att de mer värnade gärningsmannen än offret. Det fanns mycket skuld och skam i det här. Kyrkan svek och under ett helt liv har jag förträngt de jobbiga händelserna.
"Han var besatt"
Den historia som Lena berättar, det bör poängteras att det är Lenas berättelse, är en skakande skildring av hur en präst manipulerar, utnyttjar, hotar och våldtar en skör 20-årig flicka utan tidigare sexuella erfarenheter.
De träffades som hastigast när Lenas mormor begravdes 1975, men ganska snart började Lars söka upp Lena och hennes mamma. De träffades några gånger och i samband med en biltur tog han henne mellan benen. Något som chockade Lena.
- Jag skulle nog vilja hävda att han var besatt av mig. Jag var väldigt sökande efter Gud då och han tog varje tillfälle att manipulera mig. När jag for ner till Uppsala för studier dök han upp där och likadant när jag bodde på ett kloster i Skåne.
Blev våldtagen
I juli for hon hem till sin mamma i Norrbotten och då kom återigen Lars på besök. Där blev hon våldtagen.
- Jag vet än i dag inte hur han tog sig in, men plötsligt vaknade jag av att han stod i sovrummet. Han tryckte ner mig i sängen och våldtog mig. Det var en oerhörd chock och skam. Jag låste in mig på toaletten.
Efter det var Lars som förbytt. Han förde över skulden på Lena, hotade att berätta, tvingade på sig en förlovning och förföljde henne, trots att hon klart och tydligt deklarerade att hon inte ville han något med honom att göra, än mindre gifta sig med honom. Vid ett tillfälle tog han stryptag på henne.
Med hjälp av vänner i Uppsala försökte Lena gömma sig, men Lars kom gång på gång på oanmälda besök och vid en vistelse på ett karmelitkloster i Skåne urartade förföljelsen. Lars maniska och märkliga beteende exploderade i vansinne. Han hotade en munk och blev akut tvångsintagen på psyket.
- Den här tiden har varit som ett töcken och jag har gjort allt för att kunna gå vidare, men det har lämnat spår i mig. Att till sist anmäla var en befrielse.
Vad hoppades du uppnå med en anmälan?
- Jag ville bli trodd och få upprättelse. Dessutom ifrågasätter jag det lämpliga i att en sådan här man får fortsätta vara präst. Men nu har jag förstått att Luleå stift vill låta allt bero. Det känns som ett svek, säger Lena besviket.
I sitt svar till domkapitlets prövningsnämnd förnekar Lars att han begått några fel.