Legendarisk gitarrist på väg till Piteå

Världsnamn. Han har en svettig meritlista, gitarristen Albert Lee. Sedan 60-talet har han backat upp världseliten bland artister och själv blivit ett stort namn.- Jag har haft tur, säger Lee ödmjukt. I kväll spelar han på Krokodil i Piteå tillsammans med bandet Hogan’s heroes.

Piteå2006-10-03 00:00
ANDERS SANDLUND
Albert Lee, som föddes 1943 i Engelska Leominster, får upprinnelsen till musikkarriären att låta lätt som en plätt.

Självlärd

- Jag älskade den musik jag hörde på radio och tänkte att det vore kul att lära mig spela gitarr. Jag är självlärd.

Biljetten in i etablissemanget kom tidigt. Tillsammans med några kompisar hade han ett band som gjorde lokala spelningar.

- Vår trummis gick in till en stor agent i London och frågade om han kunde ge oss jobb. Vi var 16 år gamla och det slutade med att vi fick backa upp en halvkänd sångare på turné. Det var 1960.

Stora stjärnor

Sedan dess har det gått minst sagt bra och han har blivit ett stort namn inom rock, country, rhythm & blues och rockabilly. Bland de storheter han spelat med under årens lopp finns Joe Cocker, Emmylou Harris, Jackson Browne, Eric Clapton, Bo Diddley och Dolly Parton. Att han efterträdde tunga namn som Jimmy Page och Elvis-gitarristen James Burton i olika band torde säga en del om hans kvalitéer.

Var du en talang även socialt?

- Jag vet inte. Skulle inte tro det, men jag är inte lika blyg i dag som förr i tiden. Om jag varit mer utåtriktad så hade jag kanske blivit mer framgångsrik på 60-talet. Folk ville bara åt mitt gitarrspel.

Klarade du dig undan drogerna?

- Well, det fanns alltid runt omkring mig och man hamnar i en position där man har chans att prova saker. Som tur är har jag inte en missbrukarpersonlighet. Jag har aldrig rökt, så det kändes inte intressant att röka brass. Jag överlevde det. Den drog jag väljer i dag är en flaska rödvin.

Finns det ytterligare någon artist du vill spela med?

- Jag kan inte komma på någon ... Jag gillar Bruce Hornsby och skulle gärna göra någonting med honom. Det finns mycket bra musik där ute. Jag har haft tur. Jag var ett stort fan av tidig rock ’n’ roll. Jag hade turen att få jobba med folk jag beundrade. Du vet, Jerry Lee Lewis, Chuck Berry, The Everly brothers ...

Glömsk av vägen

Han har precis vaknat efter en tupplur i turnébussen. Många mil ska avklaras denna dag och han säger att han känner sig uttråkad av att titta på alla träd som swischar förbi utanför. Att han lever för stunden uppe på scen är det inget tvivel om. Däremot är det lätt att blanda ihop alla ställen.

- Man spelar och åker vidare till nästa spelning. Frågar någon var man spelade för några dar sedan kan man inte komma ihåg var. Det är så vägen behandlar en.

Blir du less på vägen, eller har ni hittat ett samförstånd?

- Well yeah, man måste ta det som kommer. Man vet vad som krävs för att åka ut och spela. Tyvärr blir det långt att åka mellan gigen ju längre norrut vi kommer, men sådan är ju landets natur.

I kväll väntar ännu ett stopp på hans till synes ändlösa resa. Lee är dubbelt skivaktuell, dels med nya soloalbumet "Road runner" och dels en ny platta med Hogan’s heroes , vars låtar finns på repertoaren i kväll.

- Vi kommer att spela trevligt rockigt material och många gitarrsolon. Förhoppningsvis blir det inte för högljutt.

Känd genom Wells

För några år sedan medverkade han vid den tv-sända minneskonserten för George Harrisson, men trots vana från de stora scenerna har han inga problem med att spela för blott hundrahövdade fanskaror ute på den svenska landsorten.

- Det där beror på vilken respons man får. Jag måste säga att överallt där vi spelat i Sverige är folk verkligen intresserade av musiken. De älskar den. Jag är förvånad över att så många känner till mig. De senaste två-tre åren har jag blivit ännu mer känd genom mitt samarbete med Robert Wells. Vi har varit på tv tillsammans några gånger.

Så, det finns fortfarande ställen att erövra?

- Alltid, yeah.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om
Piteå