Lättsam men ojämn konsert
Konsert: Carin Lundin & Jan LundgrenPlats: Jazz i Piteå, Framnäs restaurangLängd: En timme och 39 minuterPublik: Uppåt 60 personerE KONSERT
Merparten av låtarna är hämtade från senaste albumet "Songs that we all recognize". Där backas hon upp av samma band som här, det vill säga en klanderfri rytmsektion i form av Mattias Welin, bas, och Daniel Fredriksson, trummor. Vid flygeln finner vi kvällens huvudperson jämte sångerskan.
Jan Lundgren kanske inte vänder ut och in på sig själv just den här gången, men han är som vanligt en av Jazzsveriges mest intressanta pianister med superb känsla för de små detaljer som förgyller. Solot på "Secret love" (Doris Day-nummer som blir en av kvällens verkliga höjdpunkter) inleds retsamt minimalistiskt för att sedan blomma ut och bli en låt i låten.
Allra bäst är "Ain’t that love", en inte så känd men rätt typisk Ray Charles-komposition, tillika ett riktigt glädjepiller till beatlåt. Här finns ett skönt driv i kompet och det glimrar onekligen till.
Andra nummer känns rätt träiga. Det gäller "I didn’t know what time it was" och Lundins egen, tungt lunkande "Available", där konserten står och trampar vatten. Leverans utan glöd. Konserten är ojämn. Bitvis behaglig och lätt humoristisk, men jag hade väntat mig lite mer. Måhända är det svårt att komma i stämning i det rum där vi befinner oss. Med kort varsel blev arrangörerna tvungna att flytta konserten till restaurangen på Framnäs folkhögskola. Synd. Det sammantagna syn- och hörselintrycket blir Barjazz de luxe goes "Lackalänga". En mysigare lokal hade förmodligen gjort susen.
Så jobbar vi med nyheter Läs mer här!