Projektsamordnaren Fredrik Marklund vid Utbildningsförvaltningen har på uppdrag av barn- och utbildningsnämnden utvärderat skolstrukturutredningen från 2012 som låg till grund för nedläggningen av fyra byaskolor.
– Jag fick det här uppdraget av vår ordförande Ruth Rahkola. Som jag har förstått det har det funnits ett önskemål i nämnden, framförallt från oppositionen, att det görs en utvärdering av skolstrukturen, säger han.
Stängningen av skolorna i Hemmingsmark, Lillpite och Alterdalen mötte massiv kritik i de berörda byarna, och bidrog också till att Socialdemokraterna förlorade sin majoritet i kommunvalet 2014. Sedan dess har Hemmingsmarks skola hunnit bli friskola och Blåsmarks skola stängts ned på grund av få elever.
Rätt eller fel? Vad säger utvärderingen?
– Sett utifrån den modell för attraktiv skola som kommunfullmäktige antog är det inget anmärkningsvärt att man tog beslutet att lägga ned de här skolorna. Det är i linje med direktiven, om det var rätt eller fel vill inte jag ta ställning till, säger Fredrik Marklund.
Däremot är utredaren tydlig med att det i dag hade varit ännu svårare att bedriva verksamhet i de små skolorna och samtidigt uppfylla kraven på lärarbehörighet och kompetens.
Piteå kommun har fortfarande skolor med elevantal som understiger riktvärdena i ”Attraktiv skola” och rektorer som utredaren varit i kontakt med säger att det är svårt att planera och organisera verksamheten på dessa små enheter.
– Det är ännu svårare att bedriva en verksamhet och uppfylla kraven på behörighet och kompetens än vad det var 2014 då de här skolorna las ner. Det kanske skulle ha varit möjligt att driva dem, men det skulle ha skett till priset att man fått ha delvis obehörig personal eller helt enkelt fått skjuta till resurser för att skapa attraktiva tjänster.
Hur mycket pengar sparade kommunen på skolnedläggningarna? Ja, utvärderingen har inte undersökt det faktiska utfallet, men utifrån prognoserna från 2014 rör det sig om en besparing på två miljoner kronor.
– Besparingen är större än kostnadsökningen för skolskjutsar och lokalanpassning, men om det blev exakt två miljoner kan vi inte säga, säger Fredrik Marklund.
När skolstrukturplanen antogs 2012 pekade prognoserna på en stor elevminskning. Så blev det inte. Fyra år senare överträffades prognosen med cirka 280 barn och i mitten av 2018 hade Piteå kommun 420 barn fler än man trodde för sex år sedan. Vilken ökning har då skett i byarna och hade de nedlagda skolorna behövts för att klara behovet?
– Eftersom det inte ingick i mitt uppdrag att utreda det så sitter jag inte med de siffrorna, men ingen av skolorna som lades ned skulle ha varit en särskilt större skola än det var vid nedläggningen.
Fredrik Marklund fick uppdraget i maj och insåg snabbt att det av tidsbrist inte skulle vara möjligt att prata med bybor och föräldrar. Däremot avsatte Utbildningsförvaltningens kvalitetscontroller Sofia Franzén tid för att prata med elever som tvingats lämna sina små byaskolor i förtid. Föräldrarna fick veta det i efterhand och några ringde upp henne och var upprörda över att de inte förvarnats.
– Skandalöst tyckte någon, berättade Sofia Franzén under sin presentation för politikerna.
Resultatet av enkätundersökningen visade att ungefär hälften av eleverna trivdes bättre i sin nya större skola där det fanns fler kamrater – medan den andra hälften trivdes bättre i sin mindre byaskola.
– Det var nästan 50-50 som tyckte det var bättre förr eller bättre nu. Det är bara konstatera att barnen har upplevt flytten väldigt olika, säger Fredrik Marklund.
Enligt honom är lärarna som de kommit i kontakt med under utvärderingen generellt positiva till att få arbeta med fler kollegor som undervisar i samma årskurser och ha delade mentorskap för klasser.
– Många säger att man har upplevt sig ganska ensam och att de uppskattar att komma till en större skola. Förutom att få fler kollegor ger det en större tillgång till stödresurser för eleverna.
Finns det då något med skolnedläggningarna som inte gick rätt till? Lärare i Alterdalen och Hemmingsmark var missnöjda över det bristfälliga inflytandet i nedläggningsprocessen. Pedagogerna var inte nöjda med dialogen utan kände att de fick förhålla sig till redan fattade beslut.
– De tyckte själva att de hade haft värdefull information och kunskap som förvaltningen skulle haft glädje av, säger Fredrik Marklund.