Sveriges lärare bildades 1 januari när de två lärarfacken Lärarförbundet och Lärarnas riksförbund gick samman. Redan innan det protesterade de två fackförbunden tillsammans med Vision och Kommunal mot nedskärningarna i skolan.
– Vi gjorde en gemensam skrivelse om att vi reserverade oss mot alla nedskärningar och vad det faktiskt kommer att innebära för konsekvenser för skolans del, säger Sofia Liberg.
Fackförbundets fokus är att lärarna ska sköta undervisningen och allt det andra ska personal som inte är lärarutbildad sköta.
– Men alla de här förslagen innebär att den andra personalen tas bort och arbetsbelastningen för lärarna ökar markant. Varje liten del i sig kanske inte innebär så stor skillnad, men alla bitar tillsammans gör att det blir ett betydligt hårdare tryck på lärarna, säger Liberg.
Sveriges lärare ser en stor risk att lärare kommer att sluta eller gå in i väggen.
– De kommer helt enkelt inte att orka, det ser vi som en stor risk i det hela. Och det är ju ont om lärare, säger Sofia Liberg.
I samband med besparingsförslagen som lagts, där skolan ska minska sina kostnader med 10,4 miljoner kronor, har det diskuterats att minska skolpengen och sprida ut besparingen på alla skolor. Det förslaget sågas sönder och samman av fackförbundet.
– Det är lika illa det. Sänker man elevpengen får varje rektor lite mindre pengar att röra sig med. Då kanske man ändå måste säga upp personal eller förflytta personer som man inte har råd med. Det finns dåligt med pengar till extrasaker i dag och om elevpengen minskar kommer det bli ännu mindre, säger Liberg.
Hon gillar inte allt prat om att det inte är en besparing, utan en omfördelning av pengar.
– Det är politikernas sätt att linda in problemet. Vi får samma ram som tidigare så indirekt är det ingen besparing, men när kostnaderna ökar har vi inte tillräckligt med pengar för att täcka samma kostnader som förra året.
Sofia Liberg är också mycket kritisk till att en stor del av sparförslagen slår mot elever som är i stort behov av stöd.
– Nämnden pratar om att ohälsan ökar bland unga och många har gått utbildning i NPF-problematik. Får vi mer resurser skulle vi kunna hjälpa barnen, så det här går lite stick i stäv med deras målsättningar tyvärr, säger hon.