Längst ner på statusstegen

Den här Dennis, vad har han för problem egentligen? Åh, var ska vi börja? Det finns folk som säger att alla förändras och att man inte kan jämföra nutiden med en sisådär tio år tillbaka. Men det är ren och skär lögn. Om jag kollar mig omkring så ser jag att alla människor har precis samma roller som de hade i mellanstadiets cool vs nörd-hierarki. Jag befinner mig fortfarande på botten, tillhör bottenskrapet längst ner på statusstegen. Med panik letar jag fram gamla klassfoton och konstaterar högt att där, redan där, sitter jag som ett jävla fån som totalt accepterat rollen som tönt och fullt ut emottagit den förnedrande attityd man dag efter dag bemöttes med.

Ni kommer svara nej, men jag måste ändå fråga: Är det normalt att som artonåring älta saker som hände under mellanstadiet? Med tanke på vilka spår det lämnat är det ju ni som är konstiga som INTE tänker på det. Jag undrar fortfarande vad det var som gjorde att vissa rönte större popularitet än andra. Exakt VAD var det som gjorde att den där tjejen fick allt man kunde drömma om i den åldern, det vill säga ett förhållande (som på sin höjd varade en vecka), gratis cigaretter (vilka hon under hostattacker drog i sig bakom matsalen) och många kompisar att sitta med i klassrummet? Killarna tyckte visserligen att hon var snygg eftersom hon alltid valde tröjor som framhävde brösten och alltid skyltade med att hon använde stringtrosor, men så enkelt kan det väl inte ha varit att köpa till sig makten? Kom inte och säg att hennes popularitet berodde på någon fin personlighet för jag minns de flesta (däribland henne) som djävulsbarn med en nästan sexuell fixering vid ondska.

Jag var den som slutade med cykelhjälm sist av alla, ingen ville sitta med mig i klassrummet, jag fick alltid veta i efterhand att det varit fest och fick inte hångla med någon förrän jag var arton. Och hur många tror ni det var som svarade "Dennis" på frågan vem som var snyggast i klassen? INGEN! Jag blir helt matt av att tänka på det! Nu får det vara nog med det ständiga smörandet för de självutnämnda härskarna.
Det är dags att någon ser och hyllar alla fantastiska töntar som finns där ute och som ingen vill hångla med.
Hej alla ni som känner er som jordens största miffon. Jag ser er, och jag ber er att hålla ut - en dag kommer ni att styra världen. Det är bara det att sträckan dit känns som en enda lång walk of shame.