Det är Statistiska centralbyrån, SCB, som sammanställt uppgifterna. En av rapporterna rör för första gången inkomströrlighet – och det är ingen uppmuntrande läsning, särskilt inte om man är kvinna och låginkomsttagare.
SCB har delat in befolkningen i tio lika stora grupper baserat på inkomst. Och det visar sig nu att av de personer som år 2009 låg i gruppen med lägst inkomst fanns 35 procent av kvinnorna kvar i samma grupp fem år senare. För männen var siffran lägre, 24 procent.
Och än mer stabil var situationen i gruppen med de allra högsta inkomsterna, där männen är i majoritet. Här finns 49 procent av männen kvar fem år senare, medan något färre (37 procent) av de kvinnor som lyckats nå höglönegruppen var kvar där år 2014.
Fer kvinnor kvar i låglöneyrken och fler män i höglöneyrken, alltså. SCB konstaterar dock att skillnaderna minskat under 2000-talet.
Jämför man med åren 2000–2005 var andelen kvinnor som var kvar med de lägsta lönerna 42 procent (män 22 procent). Män kvar med de högsta inkomsterna var redan då 49 procent, men kvinnor bara 32 procent.
Samtidigt är skillnaderna mellan inrikes och utrikes födda svenskar är stor när det gäller ekonomisk marginal för oförutsedda utgifter.
Var fjärde svensk med utrikes bakgrund klarar inte en oväntad utgift på 11 000 kronor inom en månad, för födda utom Europa gäller det mer än hälften. Bland födda i Sverige är siffran 14 procent.