Enligt statistiken från Länsstyrelsen för maj 2014, är Arjeplog kommunen i Norrbotten med högst sjukpenningtal för kvinnor, med 16,1 dagar respektive 8,4 för män. Näst högst har Piteå, med 14,3 sjukdagar för kvinnor och 6,7 för män. Det är en ökning från förra året, vilket följer de senaste årens trend om ökande sjukpenningtal.
Tuffare arbetsmarknad
Mest ökar det bland kvinnor, både på regional och nationell nivå.
– En tuffare arbetsmarknad kan vara en orsak och det är många kvinnor som dubbelarbetar. Störst ökning är det bland kvinnor som arbetar inom vård och omsorg, berättar Ingrid Nilsson, områdeschef på försäkringskassan i Norrbotten .
Att förstå orsaker till sjukskrivningarna och samarbeten mellan arbetsgivare och landsting är det viktigaste, förklarar Nilsson. Det preventiva arbetet är också något som har fått ökad fokus.
– Vi testar ett system just nu där läkarna får ett annat ansvar att redan tidigt signalera och kontakta arbetsgivaren om det finns risk för långtidssjukskrivning. Vi jobbar också med att sortera sjukfallen tidigt och redan när vi får in dem göra en bedömning om att sätta in insatser tidigare.
Piteå-Projektet
I fjol publicerades rapporten Piteå-Projektet, som redogjorde för skillnaderna i ohälsa mellan kvinnor och män i Piteå. Arbetssituation och ökade sociala och kulturella krav framkom som variabler.
TanyaJendersen, utvecklingsstrateg på Norrbottens Läns Landsting, var med i referensgruppen till Piteå-Projektet. Hon delar åsikt med Nilsson angående att kvinnornas höga andel sjukskrivningar är en komplex fråga.
– Det vi kom fram till i undersökningen är ju tyvärr mer hypoteser än svar. Det man kan säga är att det knappast finns biologiska eller genetiska orsaker bakom. Det finns inget som förklarar att man blir sjukare bara för att man bor i Piteå, utan det måste vara socialt betingat.
Måste prioritera
Alla samhällets aktörer måste vara med och verkligen prioritera detta för att en förändring ska ske, menar Jendersen.
– Man är ju medveten om det här, i kommunen och inom sjukvården och andra samhällsaktörer, och man har tillsatt arbetsgrupper. Men man måste ställa sig frågan: vad kan vi göra annorlunda och vad kan vi göra bättre?