Kvinnliga poliser fick inte arbeta ute på gatorna
Det har gått drygt 50 år sedan de första kvinnliga poliserna började bära uniform. Det väckte stor uppmärksamhet. Lika stor uppmärksamhet väckte kanske inte beslutet som kom för 40 år sedan, år 1969, att kvinnor inte längre fick bära uniform och arbeta ute på gatorna.
Den här 50 år gamla bilden visar konstapel Sigun Ekström koppla ett jiujitsugrepp på förste polisassistent Brita Nord. "Klarar dom Klara klarar dom allt" Efter det mottot placerades de i det då ur polissynpunkt besvärliga Klara i Stockholm.
Foto: Herman Ronninger/SCANPIX
poliser i yttre tjänst. Detta tack vare två kvinnliga poliser som överklagade uniformsbeslutet, och fick gehör hos regeringen.
När de första kvinnliga poliserna utbildades till ordningspoliser fick de arbeta i kjol och inte köra bil. Uniformen var visserligen skräddarsydd och välsittande, men lämpade sig inte särskilt bra för ingripanden.
Polispionjärer
Norrbotten fick sin första kvinnliga polis den 1 april 1955. Eina Johansson anställdes då som extra poliskonstapel vid Kiruna polisdistrikt. Hon var pionjär på sin tid som vågade sig in i ett yrke där det bara fanns män. En av de allra första kvinnliga poliserna i länet, som fortfarande är i tjänst, är Elisabeth Hellgren. Hon anställdes 1969 och arbetar i dag som inre befäl i Luleå.
I Piteå var Ulla Lindberg den första kvinnan i polisuniform 1971. Hon flyttade sedan till födelsestaden Boden och slutade sin anställning inom polisen den 31 januari 2006.
Vid årsskiftet fanns i Norrbotten 442 poliser anställda. Av dessa är 93 kvinnor.
I dag är det runt 22 procent av Sveriges poliser som är kvinnor. 14 procent av polischeferna är kvinnor . Av de som söker polisutbildning är i dag närmare 40 procent kvinnor.
Kvinnor har dock arbetat inom polisen sedan 1908. De anställdes då som polisbiträden och var inte poliser i yrkesmässig mening. Med en socialpolitisk examen eller sjuksköterskeutbildning fanns de med i verksamheten i första hand med socialt arbete eller sjukvård.
Vid en titt bakåt i historien kan konstateras att polissystrar som fanns verksamma fick tillträde till polisskolans konstapelklass 1949, som var de manliga polisernas grundutbildning. Något år tidigare anordnades en särskild polissysterkurs på polisskolan. Titeln polissyster försvann 1954.
Kvinnliga poliser fanns till en början bara på kriminalavdelningarna. 1957 antogs 24 kvinnor till polisutbildning för att börja patrullera i uniform inom ordningspolisen. En försöksverksamhet som genomfördes enbart i Stockholm.
Ej pinup-typ
I de första kvinnliga polisernas anställningspapper finns det exempelvis anteckningar som " Ej pinup-typ" och "Hon är egentligen för stor för att vara kvinna och passar därför utmärkt som polis, och hon har ett vackert ansikte".
Det finns många exempel från "pionjärtiden" över folks "misstänksamhet" mot kvinnliga poliser. Det inträffade faktiskt att personer som ringde polisstationen, och när en kvinnlig polis svarade, bad att få prata med en "riktig polis". Reaktionen var ungefär densamma när Piteå-Tidningen fick sin första kvinnliga journalist.
Kvinnliga poliser ansågs fylla en viktig funktion inom polisen, men bedömdes då av någon märklig anledning som mindre lämpliga att arbeta som patrullerande ordningspoliser.
Mycket vatten har runnit under broarna sedan dess och Rikspolisstyrelsens mål är nu att var fjärde chef inom polisen skall vara en kvinna vid utgången av 2009.
När Ulla Lindberg blev Piteås första kvinnliga polis hade hon runt 250 kvinnliga kollegor runt om i landet
- Tro nu inte att jag blev polis av "ideella" skäl. Polisyrket är precis vilket jobb som helst. Men det är nog mer spännande än många andra yrken, berättade Lindberg när hon kom till Piteå.
Efter avklarad utbildning placerades Ulla Lindberg i Kiruna för att nio månader därefter hamna i Piteå.
Odugligförklarades
När Ulla Lindberg började som polis fick hon, liksom andra kvinnliga kollegor, inte bära uniform. De odugligförklarades helt enkelt med hänvisning till en utredning där klargjordes att kvinnliga poliser inte passade för yttre tjänst.
Den nyinrättade Rikspolisstyrelsen beslutade tillsammans med Svenska Polisförbundet 1969 att placera samtliga kvinnliga poliser vid utredningsenheter och skyddssektioner efter avslutad utbildning. Det innebar att de inte fick tjänstgöra i uniform.
Ulla Lindberg hade inre arbete, sysslade med utredningar vid kriminalsektionen. Det har till och med i en motion till en poliskongress påpekats att kvinnliga poliser inte var lämpliga för så kallad yttre tjänst.
Två kurskamrater till Ulla Lindberg besvärade sig över beslutet och fick fram en omprövning. I början av 1972 fick Ulla Lindberg och hennes kamrater ta på sig uniform och vara med i det yttre arbetet.
Ulla Lindberg berättade från sin inledningstid att många av de kvinnliga poliserna sysslade mycket med barn och ungdom.
- Kanske är de lämpade för det, men det går inte att "klyva" uppdragen i kvinnor/män, påpekade Lindberg.
Det har hänt mycket sedan de första kvinnliga poliserna anställdes, och som i dag arbetar på samma villkor som männen.
Så jobbar vi med nyheter