Bara några timmar efter att den 63-åriga kvinnan anträffats död i lägenheten i Piteå informerade polismyndigheten i Norrbotten om händelsen på sin hemsida – och att en person satt frihetsberövad misstänkt för dråp alternativt mord.
Detta var det första och enda som polisen meddelade i skrift om det misstänkta våldsdådet.
Stort mediaintresse
– Sådana här gånger visar media ofta stort intresse i början, oavsett om en person är skyldig eller oskyldig, konstaterar kammaråklagare Lindha Strömberg.
– Därför går vi ut med information för att slippa bli sönderringda, för att få en chans att jobba ifred.
– Däremot hålls alltid informationen så objektiv som möjligt, utan möjlighet för media eller allmänheten att identifiera någon inblandad, säger hon.
"Trubbigt våld"
Dagen efter, innan resultatet kommit från den preliminära rättsmedicinska undersökningen, torgförde även Lindha Strömberg öppet misstankarna om "trubbigt våld" – uppgifter som hon senare tvingades ta tillbaka.
– Nej, jag har inte tagit tillbaka något, säger hon i dag.
– Kroppen visade tecken på trubbigt våld, däremot gick det inte att uttala sig om detta tillfogats av en annan. Det kunde lika gärna ha orsakats av en fallskada, eller slag i huvudet, det är väldigt svårt att skilja sådant åt.
– Först senare efter en utvidgad undersökning kunde det slås fast att skadorna inte orsakats av annan person, säger hon.
Utebliven uppföljning
Om polisen var snabb med den initiala rapporteringen om brottsmisstankarna – så har uppföljningen helt uteblivit.
– Jag har inte varit inblandad i varesig det som skrevs inledningsvis eller i någon senare diskussion om vad man skulle gå ut med. Jag har bara svarat på frågor som har kommit från journalister som ringt. En del har ringt och frågat om hur det gått efteråt, men bara en bråkdel av det antal som ringde inledningsvis.
– Vi går ut med information därför att det är ett väldigt intresse från allmänheten om vad som händer just då.
– Är det inget intresse sedan i efterhand är det inte så att vi har någon automatiskt underrättelseskyldighet om vad som händer i alla ärenden. Det är ju otroligt många ärenden där folk frihetsberövas eller det inleds en förundersökning som sedan läggs ner.
Men, att misstänkas för mord är väl lite utöver det vanliga?
– Jo, det kan man väl tycka...
Hur ska då en oskyldig som i detta fall kunna bli helt rentvådd?
– Kanske kan det vara någonting ni kan fundera över ni journalister, att man inte ska blåsa upp allting så enormt från början och sedan strunta i vad som händer. Det kan vara en lärdom, kanske.
– Vi avförde ju mannen som misstänkt redan efter några dagar. Men det är först nu i dagarna, efter det slutgiltiga beskedet från rättsmedicin, som vi lagt ner förundersökningen som levt kvar, men utan mannen som misstänkt.
– Däremot vill jag inte gå in på några detaljer om vad kvinnan dött av, jag tycker inte det hör hemma i media.
Finns det något forum eller möjlighet till stöd för att hjälpa oskyldigt drabbade, som 72-åringen?
– Nej, inte vad jag vet. Och det kanske inte riktigt är vårat bord, säger kammaråklagare Strömberg.
Avböjer kommentarer
Piteåpolisen har getts möjlighet men avböjt att kommentera fallet, utan hänvisar "till den som äger ärendet", det vill säga kammaråklagare Strömberg.
– Jag kan bara konstatera att väntetiden på ett slutligt svar från en obduktion i regel sträcker sig över en till tre månader. Så är det generellt. Det tar tid att utföra alla prover och analyser, säger kriminalkommissarie Aron Backman.
Ingen uppföljning
Varför följdes då aldrig det misstänkta våldsbrottet upp på polisens egen web trots löfte om uppdaterad information?
PT skickade frågan vidare till polisens kommunikatör Maria Jakobsson.
– Vi lägger ju löpande ut notiser om aktuell händelser. Öppenhet och snabbhet är en viktig service för medborgarna, säger hon.
– Vissa gånger följer vi upp ärenden med ytterligare information, men det sker inte med automatik. Det beror på ärendet och såklart vilket intresse som finns runt frågan, säger Maria Jakobsson.
– Men visst är det olyckligt om vi aviserar mer information och så kommer det ingenting. Man ska inte lova mera än man kan hålla. Jag vet inte hur bedömningen såg ut den gången, säger kommunikatör Maria Jakobsson, själv semesterledig när händelsen utspelades. Hon lovar dock att undersöka omständigheterna och återkomma, vilket hon dock inte har gjort.