Kvinnan åtalades sedan flickan berättat för en lärare om hur hon hade det hemma. Enligt flickan hade hon blivit slagen, ofta med tillhyggen som elsladdar och galgar, utelåst i vinterkylan och kränkt på allehanda vis.
I tinget tecknade kammaråklagare Ulla-Karin Lindström en bild av hårdhänta uppfostringsmetoder som passerat gränsen redan då flickan var i femårsåldern och en första oros-anmälan kom till socialtjänsten, då i en annan kommun än den där familjen bor i dag.
"Smisk"
Den åtalade kvinnan sa att hon bara försökt uppfostra sitt barn och att det mesta som påståtts aldrig hade inträffat. Hon gjorde ingen hemlighet av att hon bestraffat flickan då hon uppfört sig illa eller vägrat lyda, men ansåg att det definitivt inte var att betrakta som misshandel. Istället handlade det om "smisk" på fingrarna, luggningar och tag i örat i tillrättavisande syfte.
Grov kränkning
Att hon, som flickan berättat i polisförhör, skulle ha slagit henne i ansiktet och på kroppen, dunkat hennes huvud i golvet, släpat henne i håret genom bostaden och stått på henne då hon legat ner på golvet, ville hon inte alls kännas vid.
I sin dom konstaterar Luleå tingsrätt att flickan inte kunnat precisera när i tiden saker och ting ska ha hänt, att ord står mot ord vad gäller vissa saker men att kvinnan erkänt att flickan "bestraffats" flera gånger i månaden och att hon låsts ute vid minst två tillfällen, varför det är grov fridskränkning hon ska dömas för.
Utöver samhällstjänst ska kvinnan också betala 25 000 i skadestånd till flickan som numera bor i en annan familj.