Kvalitetssång i countrytrakterna
Konsert: The Mill och Red Carpet Riot Plats: Krokodil, Piteå Längd: 32 + 33 minuter Publik: Ett 50-tal
Bakom namnet Red carpet riot döljer sig varken en ny Duran Duran-platta eller en obskyr hardcore-orkester. Nej, det handlar om ett band som blandar singer/songwritervibbar med lättare rockig lunk, allt färglagt med Krille Erikssons (även gitarrist hos bland andra Montt Mardié) gitarrplock. Den mintgröna telecastern låter precis som en mintgrön telecaster ska låta. Väldigt bra. Kajsa Pehrsson lyckas kombinera elementen ljuvt och tärt till en tilltalande helhet.
De fina låtarna avlöser varandra och om än stolskrap och något dåligt tajmat mobilsamtal känns som pistolskott under den stillsamma konserten lämnar de åtminstone mig nyfiken och längtande efter mer.
Tyvärr blir det som om någon drar ur proppen. När Red Carpet Riot spelat in publiken i lokalen, sig själva i konserten och det börjar hetta till lite i utomordentliga "The winning team" är det plötsligt dags att tacka för sig. Snopet. Låten ifråga visar gruppens spektra och Eriksson blommar ut i ett fylligt solo. Jag vill höra mer.
Nämnde gitarrist återkommer i nästa orkester i en än mer framträdande roll. Här vräks det stundtals på med välljudande lapsteel. Trots en förkyld sångerska och ljud med rundgångstendenser lyckas The Mill göra en minnesvärd spelning.
"Have you noticed the man on the street ..." Åtta ord. Så mycket behövde Tina Widebäck för att fånga upp mig när jag hörde The Mills debutskiva "Serenity now!". Hennes sång är kraftfull, men samtidigt återhållsam, som om någonting väntar på att brisera och det är i den balansen hennes styrka ligger. Låten "Man on our street" - som vi tyvärr inte får höra - tycks hon ha sjungit in i samma ögonblick som den skrevs. Där låtarna inte alltid bedårar väger rösten upp en del, men visst är exempelvis "Lullaby goodbye" och "Follow me down" fina stunder.
Förstärkta av Kajsa Pehrsson på kör i några av låtarna och med indierocktendenserna förpassade till Krokodils minimala backstagerum förvandlas man för stunden till en mer renodlad, tillbakalutad countryrockupplevelse. Rockklubb kvällen innan, fikasittning denna dag. Här anpassas det på ett lyckat sätt. Profilen känns starkare än på skiva och frågan är om inte detta stilval är melodin för The Mill.
Så jobbar vi med nyheter