Kungen lade grunden med kyrkans hjälp

Även många birkarlar och kustpräster var renägare på den tiden. Denna gång väntade alla med spänning på kungens utsände. Fogden hade sett till att ryktet om dennes ankomst hade gått före, trots avsaknad av telefon och postverk.<br /><br />Alla birkarlar som bodde i Piteå hade färdats till ArfwidzJerffui för att enligt gammal lokal marknadstradition handla med samerna från SimonsJärffui, Lochtaby och ArffuidzJerffui lappbyar. Även birkarlarna hade fått bud om att de skulle stanna kvar på talvatis och invänta besked från kungen. Med viss ängslan såg birkarlarna fram emot besöket - kanske väntade stora inskränkningar för deras del?<br /><br /><h3>Kungligt intresse</h3>Kungen, det var Karl IX, känd från historieböckerna som hertig Karl och för hans strid med den polske arvtagaren Sigismund. Kungen hyste ett stort intresse för det närmast sagoomspunna avlägsna Lappland i Nordanland. Han var inte ensam om att kasta lystna blickar på landet i norr. Härskarna på den tiden ville alla utöka sina maktområden med många krig som följd. Danmark som ägde Norge på den tiden hade inget emot att annektera Lappland. Det fanns även ett visst hot från den ryske tsaren. Den svenska kungens strategi var att skapa stödjepunkter med hjälp av kyrkan och tillsatta präster och därmed se till att Lappland blev en fast del av konungariket Sverige.<br /><br />Det var förhoppningar om stora inkomster, skatter, från handeln med skinn och övriga lappmarksvaror som till stor del låg bakom det kungliga intresset. Kungen och hans rådgivare hade insett att många birkarlar hade blivit välbärgade tack vare sin handel med lapparna. Om birkarlarnas makt kunde minskas skulle staten kunna få större delen av den eftertraktade kakan.<br /><br />Karl IX tänkte därför ut en plan över hur ordning och reda skulle skapas i övre Norrland, speciellt då i Lappmarkerna. Kungen ville få statlig, kunglig, kontroll över skatteindrivningen och över handeln. De inre delarna av landet med sin nomadiserande samiska befolkning var mycket svårkontrollerad.<br /><br /><h3>Första expeditionen</h3>Kungen tog kyrkan till hjälp i detta svåra arbete. Han inledde med att vid sekelskiftet 1600 skapa en kyrkoorganisation för hela Lappmarken. Den världsliga och den andliga makten fick gå hand i hand.<br /><br />Karl IX sände 1603 ett par av sina trogna män - mäster Daniel och Isach Behm - till "Nordlandenn och Lappmarkenn" på en första expedition för att få en lägesbild. Deras färdväg korsade dock inte Piteå lappmark.<br /><br />I kungens "tänkesedel" för dessa två utsända herrar står det bland annat: "Effter wij förnimme att Birkarlerne itt wedherstyggeligit lefwerne uthi Lappemarken, så oanseedt att the hafue theres echte hustroor, så tage the docklikwel theres Koner ther brede widt uthi Lappmarken, och än thet som så myckit grofwere är, köpe af Lapperne theres Döttrer och liggie först med then ene och sedhen med den andre, uthi oppenbare hoor".<br /><br /><h3>Utse en kyrkplats</h3>Ord och inga visor. Hjort och Behm fick därför i uppdrag, att i de fall de kunde bevisa "hoordomslast", låta "slå huvudet av dem". De lappar som hade sålt sina döttrar skulle straffas till "Lifuet uthen alle nådher".<br /><br />Hösten 1605 var det dags för expedition nummer två. Då fick mäster Daniel, Daniel Hjort, ensam i uppdrag att resa norrut till den riktiga lappmarken. I varje lappmark skulle det finnas en kyrka och en marknadsplats.<br /><br />Sannolikt hade landshövdingen i Härnösand, då den nordligaste i Sverige, fått i uppgift att underlätta Hjorts resa och besök. Lappfogden i sin tur hade sett till att en budkavle hade gått ut till samerna och birkarlarna. Det var en lång resa i både tid och rum förenad med många strapatser - utan karta och kompass i snödjup obanad terräng, utan farbara vägar och broar, i stark köld, utan säker tillgång till mat och övernattning. Förhoppningsvis hade fogden gjort en skjutslista och utsett en tolk som medföljare.<br /><br />Fogden hade i förväg fått order om att utse lämplig plats för en kyrka gemensam för Umeå och Piteå lappmark. Varken kungen eller Hjort torde ha haft någon aning om tänkbara orter.<br /><br />Daniel Hjort sammanträffade med Lyckselelapparna i Grönö, långt från den blivande kyrkplatsen i Lyksälie (Lycksele), i mitten av januari månad 1606. Då fick han klart för sig att avstånden var stora, så stora att en kyrka inte var tillräckligt. Lapparna ville själva ha två kyrkor, en kyrka i vardera Lappmark.<br /><br />Samerna insåg att de i annat fall skulle få väldigt lång väg till de obligatoriska kyrkbesöken. De som bodde i Ume lappmark var dock så fattiga att de inte själva kunde bygga en egen kyrka. Detta avhjälptes genom att "Laijsz Lapper" överfördes från Piteå till "Umhå".<br /><br /><h3>Utan protester</h3>Ungefär tio dagar senare hade Hjort lyckats orientera sig fram över stock och sten i snöig terräng till Arvidsjaur, där han mötte de församlade på talvatis. Många trodde nog att det var kungen som kom i egen hög person, hans uniform var glittrande prydlig. Förmodligen anlände Hjort i kvällningen den 24 januari när solens sista strålar stängdes ute av Herravare (Prästberget).<br /><br />Dagen därpå den 25 januari 1606 samlade han "alle Pithå Birkarlar och Lapper" i den största byggnaden, säkerligen kapellet. Birkarlarna på ena sidan, lapparna från SimonsJärffui, Lochtaby och ArffuidzJerffui lappbyar på andra sidan.<br /><br /><h3>Vidsträckt område</h3>Allt verkar ha förlöpt utan protester. De församlade var eniga om att Arvidsjaur skulle bli en kyrkoplats (egen församling med egen präst), tingsställe och kunglig marknadsplats.<br /><br />Arvidsjaurs pastorat, omfattade ett mycket vidsträckt område i Lappland mellan Jokkmokk och Lycksele, grundades således den 25 januari 1606. Den första officiellt utlysta marknaden borde ha varit den år 1607. På stående fot höll Hjort själv det första tinget. Man kan gissa att det handlade om gamla trätor och anklagelser om renstölder.<br /><br />En ny församling behöver givetvis en egen kyrka och en prästgård. Framforslandet av timmer till den nya kyrkan hade redan påbörjats - 600-800 timmerstockar fanns på plats. Det gamla timrade träkapellet från 1500-talet nedgraderades till statlig tullbod. Kapellet i Arvidsjaur lär ha varit det äldsta i hela svenska och finska Lappmarken.<br /><br />Ingen utgrävning har hittills med säkerhet kunnat konstatera var 1606 års kyrka låg, men utan tvivel torde den ha stått på gamla prästgårdsområdet, där Arvidsjaurs hembygdsförening har sitt museum - 1891 års prästgård. På prästgårdsområdet har folk samlats i århundraden, kanske i hela tusen år. Vid en utgrävning på 1990-talet hittades lämningar från 1200-talet.<br /><br />Från Arvidsjaur reste Hjort sannolikt en eller två dagar senare till nästa ort, Jokkmokk. Där höll han ting den 11, 12 och 13 februari. Varje etapp tog således omkring två veckor.<br /><br /><h3>Karl XIs förtjänst</h3>För att kunna hålla ihop landet och styra det hade kungen en "kontrollapparat". Hösten 1606 sände han en kommission norrut för att granska hur det stod till med kyrkbyggena i Lappland.<br /><br />I rapporten, skriven1607, anges att kyrkan i Arvidsjaur var nästan klar, så när som en del av yttertaket. De som timrade "Pitje Lappekiörkie i ArfuidzJärfwj" fick beröm - den var "wäl och ordentligare uphuggen än någon aff de andre Kyrkier". Genom kommissionens förmedling önskade man få "Kalch, Klocke och Messekläder" av kungen.<br /><br />Det är således Karl IX:s förtjänst att Lappland blev en del av kungariket Sverige. Man kan säga att Lappland var en del av kungens hjärta. Ett bevis för detta är att när han avled fördes Lapplands fana närmast kistan i det stora sorgetåget.<br /><br />Den förste prästen i Arvidsjaur blev Lars Olai, tidigare kaplan i Luleå, trots att lapparna velat få behålla sin tidigare pastor, herr Nils i Piteå, "för tungomålets skull". Lars Olais årslön för 1609 var 40 tunnor spannmål. Prästens uppgift var att undervisa "lapparne om Gudz ordz sanne kennedom och theres ewige welfärd". De präster som tillsattes fick tjänstgöra både som kungens edsvurna trogna tjänstemän och som förkunnare av det kristna ordet med uppgift att omvända samerna.<br /><br /><h3>Måna om sina inkomster</h3>Kustprästerna i Piteå och Luleå var mycket måna om sina inkomster från lappmarken, inkomster som gick deras näsa förbi när nya församlingar bildades. De klagade därför hos kung Gustav II Adolf och skvallrade för honom att de tillsatta lappmarksprästerna i Arvidsjaur och i Jokkmokk föredrog att bo kvar och mestadels vistas vid kusten.<br /><br />Klagomål från bland annat pastor Herr Nils i Piteå medförde att dessa församlingar åter lades under sina moderförsamlingar, Piteå respektive Luleå, allt enligt kungens beslut den 11 februari 1614 tagit i Örebro.<br /><br />Därmed var det slut på Kal IX:s stolta planer. Den omfattande kyrkoorganisation inom Lappmarken för vilken han hade lagt ned ett så stort arbete var därmed upplöst. Det känns som ett ödets ironi att det var hans egen son, Gustav II Adolf, som torpederade det hela.<br /><br />Därefter kom på 1630-talet nästa stora era för Piteå lappmark, den sagoskimrande Nasafjällstiden, med dess stora förhoppningar om guld och gröna skogar. Då delades Piteå lappmark i hela fyra pastorat, men det är en annan historia.<br /><br />Nu, år 2006, kan förhoppningsvis de som samlas på talvatis höra historiens berömda vingslag när fyrahundraårsminnet firas.<br /><br />