Kungarna har kommit hem

ELDKVARNSvart blogg(Capitol/EMI)PPPP

Piteå2007-04-05 00:00
ROCK. Eldkvarn. Jag älskar dem. Fem arbetshästar inom svensk rock. Jag har sett dem som kungar på festivalscener. Jag har sett dem lira på lastbilsflak, på liten klubb och som julbordsunderhållning inför obrydda kostymer. Ingenting tycks bekomma dem. Att spela är livsviktigt. I vilket sammanhang är obetydligt.

Fem ärrade vägmän. Pluras fantastiska texter. Gunget. Allt. Eldkvarn äger.



Med förra albumet, "Atlantis", återvände de till EMI där de upplevde sin verkliga storhetstid under 80-talets andra hälft när de var landets kanske största svenskspråkiga rockakt och sålde massvis med plattor. Det som sänkte "Atlantis" var det medvetet sunkiga soundet. Framför allt en stökig baskagge som åt upp allt i sin väg.

Därför känns "Svart blogg" som den verkliga hemkomsten. Den fantastiska singeln "Fulla för kärlekens skull" hade kunnat höra hemma på "Himmelska dagar", bandets högst aktade verk. Här finns en romantisk hållning, en sann berättarglädje och ett stråkbestruket arrangemang som andas självförtroende och framtidstro och kastar oss tillbaka till en tid när förträffliga tjejduon Ebba Forsberg/Maria Blom förstärkte bandet.

De senaste veckorna har "Fulla ..." höjts till skyarna. Plura dykt upp i krönikor och spalter. Han har lagat mat (en stor passion) i tv och avslöjat att flera böcker är på gång och då har jag inte nämnt hans bloggande där han skarv- och filterlöst berättar om barndomens bilsemestrar, drogerna på 80-talet, den stora kärleken till sin livskamrat och förhållandet till Eldkvarn. Personligt, privat och garanterat alldeles underbart.



Visst har vi fått kvalitetsskivor som "Lyckliga tider" och femplussaren "Limbo" under 90-talet, men aldrig har bandet varit så nära att rekonstruera - och uppdatera - det där omätbara storslagna från tidigare nämnda tidsepok. Eldkvarn vågar mer än att göra bra trad-rock den här gången. Färg och luft genomsyrar. Jari Haapalainen har gjort ett smått fantastiskt jobb och Plura låter vitalare än på mycket länge. Carla gör dessutom sitt bästa nummer sedan "Kungsholmskopplet" i tunga, distinkt sjungna "Ett litet finger", där Nicolai Dunger backar upp med sångstämma.



Det snygga cd-häftet (Kjell Andersson förstås) bär lite av cirkus-touchen från "Himmelska dagar"-omslaget, som för att ytterligare visa vartåt det pekar. Nu är manegen krattad igen. Broadways kungar har kommit hem.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om