Kronprinsparet på besök i Piteå och Älvsbyn
Under sex dagar hösten 1944 reste kronprinsparet Gustav Adolf och Louise runt i delar av Norrbotten och Västerbotten för att ta del av de anordningar som vidtagits för de finska evakuerades mottagande och omvårdnad.
Här lämnar Gustav Adolf och Louise småskolan i Piteå, som hade tagits i anspråk som förläggning för de finska flyktingarna.
Foto:
50 000 finländare till Sverige.Många hade sina kreatur med sig.
Hårt prövat folk
I början av oktober 1944 rapporterades att 27 000 personer kommit över gränsen till Sverige via Haparanda. Myndigheterna försökte placera ut dem på olika orter. I snart sagt varje by i Piteorten fanns det finländare, som fått utstå hårda prövningar i sitt hemland. Hälften av de 1 500 kor som drivits över gränsen hade då kunnat föras in i landet.
Prövat folk
Även renar drevs över till Sverige då finländarna inte ville riskera att tyskarna skulle slakta djuren.
Under den svenska hjälpinsatsen, till förmån för de evakuerade, kom flyktingarna i åtnjutande av humanitär hjälp. Kronprinsparet ville med sitt besök se hur den fungerade.
De mötte under sin resa till de olika förläggningarna människor som utstått kamp och lidande, fått leva under krigets hårda tryck, upplevt strid, hunger och sjukdom. Personer som fått se hus och hem förstöras eller härjas, som upplevt hur odlingar trampats ned och skogar skövlats.
Det var ett prövat folk som Gustav Adolf och Louise fick träffa och prata med.
Ett beredskapssjukhus öppnade då bland annat på Strömbacka i Piteå som omfattade 30 vårdplatser till vilka kom 20 sängplatser i Strömgården. Även i Älvsbyn hade iordningställts ett stort sjukhus.
Den 10 oktober rapporterades i Piteå-Tidningen att fem estländare påträffats drivande i en öppen fiskebåt utanför Piteå. De hade gett sig iväg från Finland, trots hårt väder. De tre män och två kvinnor som befann sig i båten omhändertogs och placerades i Piteå.
Den 23 september ankom 900 flyktingar till Älvsbyn, Hortlax och Piteå.
Större grupper av flyktingar sändes till Böle, Öjebyn, Långnäs, Sjulnäs, Älvsbyn, Bredsel och Glommersträsk.
Baltisk förläggning
Kronprinsparet anlände till Piteå den 26 oktober, åtföljda av bland annat landshövding David Hansén.
Den kungliga bilkortegen kom först till egnahemsnämndens jordbruk i Öjebyn, nuvarande försöksgården, där kreatursförläggningen inspekterades vid ankomsten till Grans lanthushållsskola, som invigdes den 21 september samma år. Skolbarn drogs samman för att med sång hylla de kungliga gästerna. Kyrkoherde Manfred Björnegård hälsade välkommen.
Många hundra Piteåbor mötte upp när kronprinsparet sedan åkte till staden, där den finska flyktingförläggningen i småskolan inspekterades och inkvarteringsnämnden med rektor Anton Krook i spetsen tog emot. Efter en kvarts inspektion gick färden till Godtemplarhuset och Immanuelskyrkan där även finska flyktingar förlagts.
Dessutom fanns det en baltisk förläggning i Ebeneser, nuvarande Krokodil, vars entré var prydd med granris och girlander och flaggor i de litauiska och svenska färgerna. Kronprinsparet underhöll sig där en stund med balterna på tyska.
Från Piteå färdades delegationen till Bölebyn, sista anhalten under besöket i Piteå. Flyktinglägren i bönhuset och skolan fick besök.
Kronprinsparet reste sedan till Älvsbyn, där de togs emot av kyrkoherde Yngve Andersson och landsfiskal Birger Hansson. De besökte i byns folkskola och det där provisoriskt ordnade sjukhuset. Under lunch i kyrkoherdebostaden marscherade skolbarn med sina respektive lärare och med svenska fanan i spetsen fram till kyrkoherdbostaden för att med sång hylla de kungliga gästerna.
Först sjöng barnen under kantor Elof Wikströms ledningen en välkomstsång varpå följde Suomis sång samt Sång till Älvsbyn. Till sist sjöngs Du gamla du fria. Överlärare Viktor Sjöstedt utbringad ett leve för de kungliga och kronprinsen svarade med att utbringa ett leve för Sverige.
Det gjordes besök i Korsträsk och Vistheden och i Tväråselet. Slutligen besöktes Pålsträsk, där de finska förläggningarna samt de färdigställda ladugårdarna inspekterades, innan resan gick vidare till Luleå och därefter till Västerbotten och slutligen till Stockholm.
Det skulle dröja ytterligare några månader, till den 7 maj 1945,
innan nyheten spreds om att Tyskland kapitulerat och statsminister Per Albin Hansson i ett radiotal förkunnade "Det känns som en lång mardröm äntligen släppt sitt tag och vi återigen kan andas".
Så jobbar vi med nyheter