Krister Bengtsson är missnöjd med hur samordningen av sjukresor fungerar.
Under fem veckor i två omgångar per år åker Krister Bengtsson på rehab för träning efter en stroke och ett par hjärnblödningar han fick för några år sedan. För varje gång han åker dit får han betala 400 kronor för resan tur och retur från Centrumområdet och till rehaben på sjukhuset. Därtill tillkommer 300 kronor för själva träningen. Då han tränar två gånger i veckan blir det sammanlagt 1 400 kronor i veckan. En kostnad som gräver ett ordentligt hål i pensionskassan.
– 700 kronor snyter man inte bara ur rockärmen som pensionär, säger Solgerd Bengtsson.
Men enligt både Krister och Solgerd behövs träningen då den hjälper till med rörligheten och ger inspiration att träna mer själv.
– Det är dyrt men det ger ändå så pass mycket att det får vara värt pengarna. Men ska det vara på det här sättet så måste vi avbryta träningen, säger Krister.
I tisdags gick det alltså inte som planerat, och det är inte första gången enligt Krister, som säger att han under förra träningsomgången ibland fick sitta i timmar och vänta på skjuts.
Taxin som skulle komma klockan 12 dröjde i en timme och 20 minuter medan Krister satt på rollatorn och väntade fullt påklädd.
Solgerd Bengtsson vill att samordningen av sjukresor sköts från Piteå. "Då det var så fungerade det bättre."
– Det är sagt att man måste vara klädd och klar när skjutsen kommer och man vill ju göra rätt så där satt jag och höll på att svettas ihjäl, säger Krister.
När taxin inte kom ringde Solgerd till rehab som tog reda på att handikappbussen som skulle hämta upp Krister skulle komma från Arvidsjaur, där den plockat upp två patienter, en på bår och en i rullstol.
– Det verkade ju helt knäppt, hur kan man göra en sån samordning. Det är ju jättelångt till Arvidsjaur och det kan ju hända vad som helst på vägen, det kan bli snöstorm eller trafikstockning, säger Solgerd som ringde till samordningen i Överkalix för att klaga.
Där fick hon höra att handikappbussen inte alls skulle komma från Arvidsjaur.
Krister Bengtsson har blivit van att sitta med ytterkläderna på och vänta på sjukresor. Hustrun Solgerd Bengtsson börjar bli ordentligt less på att ringa och fråga efter skjutsen. "Det är taxi som utför körningarna men de ska inte ha skällning. De lyder bara order. Det är samordningen det är fel på."
– När jag sade vad jag visste slängde hon på luren. Visst var jag arg och sade att nu får det jävlar vara nog men Krister hade ju suttit länge och väntat och skulle missa sin träning. Vi betalar för det här och ska inte behöva få luren slängd i örat. Jag vill ha en ursäkt.
När taxin slutligen anlände frågade Solgerd om det stämde att chauffören varit i Arvidsjaur för att hämta upp patienter och fick ett ja till svar. Förutom två patienter i Arvidsjaur hade han hämtat upp en person i Roknäs.
– Taxichauffören var också upprörd och hade meddelat samordningen att han inte skulle hinna till den planerade tiden i Piteå men någon ny bil för att hämta upp Krister sattes inte in, säger Solgerd och tillägger:
– Jag är heligt förbannad rent ut sagt. Krister behöver inte ens åka i en handikappbuss. Han kan åka i en vanlig taxi, det har han alltid gjort tidigare, men det fanns tydligen ingen bil att sätta in. Jag är så less på det här nu och vill ha tillbaka samordningen till Piteå. Då den fanns här fungerade det mycket bättre. Man får en känsla av att de som sköter planeringen inte känner till avstånden.
Solgerd säger att hon pratat med många människor med dåliga erfarenheter av sjukresor.
– Alla jag pratat med tycker det är bra att det kommer fram hur dåligt det fungerar så att det kan bli ändring. Jag vill också säga att det inte är taxis fel. Ofta får chauffören skällning och så ska det inte vara. De lyder bara order.