När en person avlider på akuten eller intensivvårdsavdelningen i Piteå tillkallas sjukhuskyrkan in för att stötta anhöriga. Vid olyckor och katastrofer kan även den psykiatriska krisledningen kopplas in.
– Våra PKL-team ska användas i krisläge och är bara vid det akuta tillfället och de närmaste dagarna efteråt. Vi har inga grupper senare, säger Marie Asplund.
Medmänniskor
Under 25 år har sjukhuset haft ett nära samarbete med kyrkan och verksamhetschefen ser inga problem med att en präst står för stödet.
– De är oerhört skickliga på att prata med människor i nöd, de för inte ut något kristet budskap. Vi har hört folk som inte vill prata med en präst, men de kommer inte som en präst, de kommer som en medmänniska med en organisation som sjukhuskyrkan i ryggen.
Anhöriga har ett stort behov av att prata men Marie Asplund anser inte att det är sjukvårdens uppdrag att tillhandahålla samtalsgrupper.
– Ofta är det kyrkorna som har sorgegrupper. Går det så långt att man behöver ha mer hjälp får man vända sig till psykiatrin.
Psykiatriskt stöd
Enligt Yvonne Ranebratt Olovsson, verksamhetschef vid vuxenpsykiatrin i Piteå, erbjuds anhöriga alltid stöd när patienter på psykiatrin tar sitt liv.
– Ibland är anhöriga ganska besvikna på psykiatrin och många vill inte ha kontakt med oss efteråt, sedan vet jag att det är några som efter ett tag ändå kommer.
Någon organiserad grupp för anhöriga som förlorat familjemedlemmar finns inte och Yvonne Ranebratt Olovsson är tveksam om det ska ligga under psykiatrin.
– Vår erfarenhet är att det bästa stödet har de av varandra, men det finns inget som hindrar att någon i samhället ordnar så att man hjälper till att de träffas.