Kort och långtråkigt med Snygg-Erik

Konsert: Erik SegerstedtPlats: Christinasalen i PiteåPublik: Inte ens halvfulltLängd: Inte ens en timmeE Konsert

Piteå2007-04-27 00:00
DANIEL TUKIA
Det hade varit så skönt att slippa vara en glädjedödare. Att få börja den här texten med ett dundrande hurra och berätta att jag är ett nyfrälst Erik Segerstedt-fan. Kanske till och med få skriva ett eller annat bejakande ord om strålande sånginsatser och nyskapande låtmaterial. <br /><br />Men mamma sa att det är fult att ljuga. Därför kan jag inte beskriva gårdagens konsert, som fick flyttas från Hemlundasalen till en halverad Christinasal på grund av publikbrist, som en succé.<br /><br /><br /><br />Redaktör Sandlund, och många med honom, envisas med att kalla den gode Idol-tvåan för Snygg-Erik. Och visst - jag förstår sannerligen varför. Själv verkar objektet i fråga måttfullt road och dumpar hellre prefixet på sin trummis.<br /><br />- Det här är Snygg-Nisse, säger han och pekar på Nisse Westfelt.<br /><br />- Det är honom ni ska gå till efter konserten.<br /><br />Men Erik, kanske har du valt fel taktik. Så länge du glider runt solbränd på ett lastbilsflak i Spanien eller sliter av dig skjortan på scen för att få höra flicktjuten så kommer smeknamnet att hänga kvar. Lika länge kommer den hetaste diskussionen på nätet vara om postern i Vecko-Revyn är snyggare än den i Julia. Och elaka recensenter kommer sätta musiken på undantag. <br /><br />Kanske är det för att Erik Segerstedt själv knappt nämner något om sin musik eller texter. Mellansnacket består istället av klassikerna "Hej Piteå! Mår ni bra?", "Wow, vilken feeling det är här ikväll" och "Jag känner mig yr. Kan det vara brudarna?"<br /><br />Ja, det kan det mycket väl vara. Att bli gruppkramad av ett femtiotal framrusande flickfans, så som Erik blir under extranumren, skulle väl göra vem som helst lite snurrig. Själv blir jag mest yr av att tröstäta godiset som säljs i <br />entrén.<br /><br /><br /><br />Nåväl, låt mig sammanfatta musikupplevelsen i ett ord: lååångtråååkigt! Och då är kalaset ändå över på futtiga 50 minuter. Större delen av programmet är smetig landsvägsrock med en märklig potential att bli Veckans hit-varning på Rix FM. Resten är ballader som går in i ena örat och ut ur detsamma.<br /><br />Det finns dock ett plus och det är radioplågan "Can?t say I?m sorry" som i upphottad och välsjungen version fungerar också på mig. Men när det deklareras om en Dylan-låt som visar sig vara "Knocking on heavens door" vill jag bara åka hem och lägga mig. <br /><br />Och "How did we change"... Ja vad säger man, är det någon som minns Bon Jovi? De är tillbaka. I går var de i Piteå, fast de har legat av sig ordentligt och sjunger mer än lovligt falskt. Clabbe hade inte behållit silkesvantarna på om han hört det här. <br /><br />Snygg-Erik, om du inte har kastat ifrån dig tidningen i vredesmod, här kommer i alla fall ett avslutande förlåt! Jag tillhör bara fel målgrupp och är väl mest bitter för att jag inte ser ut som dig.<br /><br />
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om
Piteå