Chef för Storfors
Arvid Hedqvist var född den 6 mars 1865 och vid sin bortgång drygt 68 år gammal. Han var äldst av två söner till brukspatronen Carl Anton Hedqvist i Öjebyn och hustrun i första äktenskapet Sofia, född Rutbäck. Arvid Hedqvists broder var disponent Emil Hedqvist (1867-1923). Han var bosatt i Villa Hede i Öjebyn.Arvid Hedqvist studerade i Piteå och Umeå och avlade år 1886 studentexamen. Sedan vistades han under några år i Tyskland, England och Frankrike för språk- och kommersiella studier. När Hedqvist återvänt till hembygden trädde han in som tjänsteman vid faderns sågverkskontor och avancerade efter några år till driftschef vid AB Storfors sågverk. En befattning han hade till slutet av år 1916. Då såldes sågverket till AB Ytterstfors-Munksund. Arvid Hedqvist fungerade under denna tid även som ledamot i bolagets styrelse i vilken fadern in i sena åldern var verkställande direktör.
Tysk vice konsul
Arvid Hedqvist titulerades till en början disponent, men bytte titel till konsul. 1893 blev han nämligen tysk vice konsul i Piteå. Noterbart är att Arvid Hedqvist under den tyska krigsfångetransporten genom Sverige, efter första världskrigets slut gjorde, oftast i det tysta, en hel del insatser. För det tillerkändes han Tyska röda korsets förtjänstmedalj.Under sin tid som chef för Storforsbolaget var Arvid Hedqvist bosatt i en pampig herrgård på platsen men på grund av ägarbytet fick familjen lov att flytta. Hedqvist lät då uppföra en av de pampigaste herrgårdarna i Piteå, den på Strömbacka, mitt under brinnande första världskrig. Kostnaden var en miljon kronor och familjen flyttade in 1917.
Arvid Hedqvist var gift med Ebba Schildt från Umeå och fick med henne barnen Sofia (Sonja) (1892-1934), Thyra (1898-1978) och gift med folkskollärare Algot Åström, Piteå, som dog 1963, Carl (1893-1950) och verksam som advokat, Conrad (1895-1978) en tid förvaltare för det Hedqvistska jordbruket och död i Nykvarn, Södermanland samt Ebbe (1904-1955), biografvaktmästare i Piteå.
Om liv och arbete förr
När Arvid Hedqvist dog uppgick behållningen i boet till drygt 368 000 kronor, som kan tyckas vara en blygsam summa. Konstateras kan att Strömbacka något år senare såldes till landstinget för 60 000 kronor. I slutet av 1960-talet överlämnades herrgården som gåva till Piteå kommun.I dag är det inte så mycket som invändigt minner om konsulns tid. Lokalerna är delvis ombyggda och moderniserade. Men byggnaden får ändå ses som en intressant kulturhistorisk historisk plats vilken tidigare omgavs av en stor trädgård, ladugård, stall och rättarbostad. Litet grann av det gamla finns kvar som ger en fingervisning om liv och arbete förr. Sedan kan ju fantasin tillåtas ge bredd åt vad som hände i den sevärda miljön och innan skolan tog över byggnaden och där i dag Strömbackaskolans restauranglinje är inrymd. Trapphuset i ek är bevarat. En soffa som stod i en av de stora salongerna har "återvänt". Soffan finns i dag i entren. När det Hedqvistska hemmet skingrades ropades soffan in på auktion och hamnade i Sjulsmark men har nu skänkts tillbaka till Strömbacka.<\c>