När UNG möter de tre konfirmanderna Elsa Dahlbäck, Niklas Karlsson och Wilma Wacker börjar lägret att närma sig sitt slut. De har alla tre deltagit i konfrimationen på Storstrand i Öjebyn och i två veckor varit med om många spännande aktiviteter.
Elsa valde att konfirmera sig eftersom att både hennes föräldrar, syskon och kusiner gjort det innan henne.
--Det har det blivit naturligt att jag gör samma sak. Dessutom är jag kristen också säger hon.
Niklas är även han uppvuxen i en kristen familj, vilket bidrog till valet att konfirmera sig. Även Wilma hade liknande tankar.
--Jag konfirmerade mig för att lära känna nya människor och lära mig mer om Gud berättar Wilma.
En fin lägergård
Att just Storstrand blev platsen att konfirmera sig på är alla mycket nöjda över.
--Storstrand är ett jättefint ställe och jag är hellre här än i Göteborg. Det är bra att det är på hemmaplan och dessutom är det två veckor istället för en säger Niklas och Wilma håller med.
--Precis, man vill inte att lägret ska sluta! Jag hade gärna varit här en vecka till om det hade gått.
En valig dag innehåller en hel del undervisning kring den kristna tron, där man sedan i mindre samtalsgrupper får diskutera vad man tycker och tänker. Konfirmationen innehåller även lekar och tävlingar och egen fritid där man får göra det man själv vill.
--Jag tycker att man har lärt sig att förstå allting bättre och jag har lärt sig mer än jag förväntat mig. Dessutom får man fördjupa sig ytterligare på saker man redan visste säger Elsa.
Under lägret har det även pågått en ”konfakamp”. En tävling där man i lag tävlar i olika grenar för att i slutet försöka ta hem segern. Det har varit en jämn och intensiv kamp som bland annat innehöll tårtbakning, skattjakt och en ”äckeldag”.
Nya och gamla vänner
När man konfirmerar sig får man även många nya vänner, även om alla tre redan innan lägret var bekanta med de flesta där.
--Fast med de man redan känner sedan innan skapar man ännu starkare band till under lägret, säger Niklas.
Allihop rekommenderar andra att konfirmera sig och håller med om att man både utvecklar sin tro och sig själv.
--Det är en upplevelse. Man gör mycket roliga och galna grejer som man i vanliga fall inte skulle ha gjort eller upplevt, säger Wilma.