Klockargården - i samma släkts ägo i fem generationer
Klockargården, eller Länsmansgården som den mera allmänt kommit att benämnas, i Öjebyn är ett stort hus, fyllt av historia och med skiftande människoöden. Där delar av gården sannolikt uppfördes på 1700-talet.
Gården med sin specialla arkitektur är ovanlig och likar inga andra större bondgårdar i trakten.
Foto: Piteå museum/fAnna Elmén-Berg.
I Klockargården i Öjebyn har familjen Dyhr bott och verkat. Gården med dess speciella arkitektur är ovanlig i den bemärkelsen att den inte liknar andra större bondgårdar i trakten.
Olof Olofsson Dyhr var den förste i släkten som byggde upp gården på Heden och sedan drev den tillsammans med sin hustru, och tillika kusin, Margareta Hellman.
Olof Dyhr var född på Öjebyn nummer 29 år 1763 och avled 1816. I familjen fanns sedan 1600-talet i tre generationer länsmän och gästgivare. Gården har varit i samma släkts ägo i fem generationer, innan nuvarande ägaren.
Befallningsmannen Johan Olofsson Dyhr sålde 1819 fastigheten vidare till bonden Jon Nilsson som i sin tur sålde fastigheten samma år till drängen Erik Andersson.
Änkan efter Olof Dyhr hade dock rättighet att bo kvar på gården under sin återstående livstid. Efter Erik Andersson kom sonen Carl Johan Eriksson att 1851 bli ägare till gården och efter honom, år 1901, dennes son Carl August Eriksson som senare efterträddes som ägare av Halvdan Karlsson, som inköpte gården 1925.
Den senare var barnbarn till Carl Johan Eriksson. Halvdan Karlsson blev för övrigt fosterbarn hos sin farbror Carl August. Efter honom blev Kerstin Lundgren, dotter till Halvdan Karlsson, år 1994 ägare till fastigheten. Så har åren gått och år 2004 blev Daniel Bergman ägare.
Församlingens klockare
Av historien framgår att Olof Dyhr kom till Stockholm i 20-årsåldern, tillsammans med en broder, och där arbetade som bodbetjänt vid Klara sockerbruk och senare avancerade till bokhållare för att 1792 utses till kammarskrivare vid Assistanskontoret.
När föräldrarna blev orkeslösa och inte längre själva kunde klara av gårdens skötsel i Öjebyn avbröt han sin Stockholmskarriär och flyttade hem för att ta hand om hemgården med tillhörande gästgiveri. Väl hemkommen utsågs han också till klockare i Piteå landsförsamling.
Olof Dyhr tog senare beslutet att bryta upp från hemgården och bygga eget på Kabbgärdet vid Heden i Öjebyn. Hemgården, med gästgiveriskyldighet, överläts då till en syster och hennes man.
Av tillgängligt utredningsmaterial framgår också att gårdsnamnet Länsmansgården kommer till utifrån att delar av den gamla länsmansgården och gästgiveriet flyttats ut till Heden och bildar grunden till Olof Dyhrs gård, och som vid ägarens död 1816 enligt bouppteckningen betecknas som "en fullständig gård".
På området uppfördes sedan i rask takt ett stort antal byggnader. Vid uppbyggnaden förstorades boningshuset, som till en början inrymde tre rum, med en påbyggnad på bottenvåningen och en övervåning och som nu tillsammans innehåller åtta rum.
På gården fanns även ett tegelbränneri, som faktiskt drevs fram till 1942. Djurhållningen på gården upphörde under 1960-talet
Av den inventering som antikvarie Anna Elmén Berg vid Piteå museum gjort framgår att långlogen på gården är den enda bevarade i Öjebyn och en av ett fåtal i Piteåbygden.
Ovanligt hus
Olof Dyhr var en person av speciellt slag i Öjebyn. Han bar under sin levnad titlarna kommissarie, liqvidationscommissarie, kammarskrivare och klockare. Han hade även ställning som gästgivare. Hans boende har nu av antikvariska myndigheter utpekats som speciellt i sitt slag i Pitebygden.
Två rum på övre våningen i huset användes som skolsalar. Enligt den sammanställning Anna Elmén Berg gjort framgår att, utifrån en gammal bouppteckning, det fanns två fällbord med skivor och 22 stolar för barnen och för läraren i båda klassrummen en länsstol. I ett klassrum fanns ett skrivbord och i det andra ett vanligt bord. En räknetavla för barnens övningar fanns också
- Bouppteckningen är detaljerad och ger en bild av ett förhållandevis välbestående hushåll. Där fanns en häst, fyra kor, en kalv, elva får och två grisar. Fisket var en viktig binäring, förutom tre båtar fanns många fiskeredskap, har antikvarie Elmén Berg noterat.
Av de böcker som funnits i huset vittnar bouppteckningen om ägarens breda samhällsintresse.
Det påpekas vidare i inventeringen att i gamla tider var det i andra byar ovanligt med hus i två hela våningar.
Där det förekommer rör det sig då om hus som har haft en speciell användning, exempelvis gästgivargårdarna i Rosvik och Roknäs.
I Öjebyn kan man utöver klockargården peka på två exempel. Nuvarande Hesselgård, som ursprungligen var länsfängelse och det som i dag kallas Björklunda, vilket byggdes som privatbostad. Även vissa av kyrkstugorna byggdes i två våningar
Så jobbar vi med nyheter